Jag suckar lågt och kliver ur taxin samt betalar. Jag släpar mina väskor genom flygplatsen.
När jag kommer fram till gaten ringer jag Demi snabbt. Signalerna går och....hon svarar inte.
"Kom igen Demi, du måste svara någon gång" mumlar jag och lägger på.
När jag kliver ur flygplatsen (i Kanada då) känner jag kylan. En sak jag inte gillar med Kanada är den eviga vintern. Även fast det är Mars ligger snön kvar. På ett sätt har jag saknat snön som påminner mig om min barndom. Min mobil vibrerar när jag sitter i Taxin till Demi. Zoe.
Omg har du kommit till Kanada? Sitter du i flygplanet? Hur mår du egentligen? Fuck, borde sluta fråga massa saker. Miss u already! Hugs //xx
Typiskt Zoe, tänker jag med ett leende på läpparna. Jag låser mobilen och inser att jag kommit fram till Demis hus som inte förändrats alls.
"Tack!" säger jag och kliver ur.
Jag minns hur jag och Demi sprang runt och lekte när vi var små. Innan olyckan hände. Något som jag aldrig pratar om. Jag ruskar på mig och plingar på dörren. Efter ett par sekunder öppnas dörren som om någon stått i hallen och väntat på mig. Jag förväntar mig att se Demi men ett annat ansikte kollar på mig.
"Vem är du?" frågar självaste Justin Bieber. Fan.
"Selena Gomez" svarar jag och jag ser hur Justin granskar mig från topp till tå. Jag ångrar genast att jag valt så lätta kläder.
"Kan jag få möta Demi" undrar jag och vi får ögonkontakt igen. "Har inte hon sagt att jag ska komma?"
"Nej, tydligen inte" säger han bara och snart kommer Demi upp vid sidan om honom.
"Sel!" utropar hon och kramar om mig. Jag besvarar kramen och ser hur Justin himlar med ögonen snabbt.
"Jag måste gå nu babe" vi avbryter kramen och Justin kysser Demi på kinden innan han kliver ut ur dörren och slänger igen den bakom sig. Vilket ego.
"Kom!" Demi släpar mig upp till hennes rum och vi sätter oss på sängen.
"Berätta nu" säger jag.
"Va?" hon höjer ögonbrynet.
"Varför var Justin Bieber i ditt hus, kallar dig babe och kysser dig på kinden"
"Jaså.. Jo, vi har varit ihop ett tag.." förklarar hon och kollar på sina naglar.
What the hell?
"Va?" säger jag bara. "Han är ingen bra kille"
"Han har förändrats. Visst han festar ibland och har några tatueringar men han dricker inte längre" fortsätter hon. "Han röker inte"
Jag ger henne en misstänksam blick. "Jag menar det är inget fel på tatueringar jag har ju några" hon rycker på axlarna och jag kollar på hennes händer: Stay Strong
"Men nu får du berätta, hur firade du skolavslutningen" hon kollar på mig entusiastiskt.
"Jag gick bara på ett party med mina vänner. Det var allt"
"Inget vilt eller?" hon ger mig en busig blick.
"Nej!!" skrattar jag.
"Så vad ska du göra nu?" frågar hon.
"Vet inte" svarar jag kort. "Kom så går vi till Starbucks"
Jag tittar ner i kaffet som jag inte testat. Jag var inte törstig eller hungrig. Jag kollar på Demi som kör i sin bil. Jag önskade att jag kunde köra nu. Jag smuttar lite på vätskan i muggen medan jag kollar min mobil.
"Du jag har fått ett sms från Megan vi kan möta henne" föreslår jag för att bryta tystnaden. "Har du fortfarande kontakt med henne?" frågar hon nästan chockat.
"Japp, vad?" hon skakar på huvudet.
"visst"
Jag längtar tills jag kan börja på collage, då slipper jag mamma efter mig. Det är som om hon vill att jag ska vara perfekt. Hjälpa till, ha bästa betygen i klassen, inte få lov att gå ut.
Jag minns när vi precis flyttat till London när hon var deprimerad och satt på baren och blev full. Jag minns hur rädd jag blev när hon kom hem och stapplade runt. Jag lämnar tankarna och fokuserar på nuet.
När vi kommer fram till Torget vi ska möta Megan slänger jag en blick på min mobil. Ett nytt sms, konstigt att jag inte hört. Jag rynkar ögonbrynen men bryr mig inte om att öppna meddelandet. Istället kliver jag ur och ställer mig bredvid Demi för att sedan söka efter Megans blick.
Snart ser jag henne stå lutad mot ett räcke. Hon har verkligen inte förändrats vid ansiktet. Bara växt på längden. Hon vinkade till mig och jag log snabbt tillbaka.
"Där är hon" säger jag till Demi och pekar på Megan. Hennes hår är uppsatt i en slarvig knut och hon har ett par slitna kläder samt en svart skinnjacka. Hur kan hon stå ut med kylan?
"Hej det var länge sen!" hon kramade om mig hårt. Jag skrattade till.
"Japp. Har jag missat något?" flinade jag. "Ja, det kan man säga" hon ger mig ett leende.
"Någon ny pojkvän" jag höjer ögonbrynen retsamt.
"Inte än" mumlar hon och kollar på sina boots. "Vad menar du?" undrar jag.
"Det finns en kille som jag gillar.. Han heter Logan men jag har liksom inte fått någon chans att prata med honom" hon höjer blicken.
"Logan som var i samma klass som oss i Biologin?" frågar Demi. "Vem skulle det annars vara" fnissar Megan och rättar till sitt halsband.
"Du måste träffa Scarlett. Jag ska möta henne nu hänger du med?" Megan tittar nu på mig.
"Scarlett Abelin?" hon nickar.
"Vart?" Megan ler. "Danny ska ha en fest ikväll" svarar hon och jag sneglar mot Demi som ler åt idén.
"Perfekt jag messar Justin" fnittrar hon och fiskar upp sin mobil. "Selena?"
"Why not" ler jag.
Demis perspektiv:
Jag kollar oroligt omkring. Justin sa att jag inte skulle gå till festen men ändå är jag tvungen att göra tvärtom. Jag stönar lågt och följer efter Selena bland folkmassan.
Jag tar ett glas men är försiktig så att jag inte blir full. Då skulle Justin bli ännu argare.
Jag sätter mig på en soffa och jag och Selena granskar Megan.
"De äter ju upp varann" Scarlett nickar mot Megan och Logan. De har kysst varandra - eller snarare hånglat - oavbrutet i flera minuter. Selena skrattar och tar en klunk från sitt glas.
"Är du inte rädd att Justin kommer hem" viskar hon i mitt öra.
"Det är lugnt. Han skulle filma en scen till sin nya parfym i USA och kommer hem imorgon" svarar jag och pillar på mitt mobilskal. Det var orange med små, små turkosa fläckar. Jag stoppar ner den i fickan igen.
"Kom så dansar vi" Selena föser bort mig mot dansgolvet. Musiken spelas på högsta volymen.
Jag skrattar och gör ett par rätt så konstiga danssteg.
Selena hade valt att sova över Scarlett så jag åker hem ensam vilket inte är så lockande.
När jag låst dörren slänger jag mina nycklar på bänken. Jag sätter mig ner huvudvärken blir allt värre. Jag sparkade i luften. Jag kastar ett öga på klockan, tjugofyra minuter över tolv. Jag grepar tag om min väska och går mot vardagsrummet. På vägen hör jag något ljud. Som låter som en radio, dator eller TV. När jag kommer in i rummet sitter Justin i soffan och tittar på MTV.
"Du är sen"
_______________________________________________________________________________
_______________________________________________________________________________
Första kapitlet på novellen känns.....BRA
Ledsen att det inte kommit upp tidigare, har haft 3 matteprov och det tog en stund att göra bloggen.
Jag hoppas att du gillade den nya bloggen i alla fall...
Kommentera!!!
