Inlägg imorn!

Glöm inte att kommentera på kapitlet som är uppe!
Här kommer en grym låt så enjoy ;)

20 - Nicole

"Jag är inte sugen på något" säger jag och skjuter ifrån mig tallriken.
"Men det är ju omelett" svarar Justin.
"Jag är inte hungrig" mumlar jag.
"Är du sur över att vi ska åka till LA?" undrar han.
"Kan jag inte stanna" försöker jag på.
"Sel, du vet att vart jag än åker åker du. Och du gick med på det" svarar han. Jag stönar lågt.
Jag vet att han har rätt. Nu för tiden känns det som om han har rätt om allt. Men jag vill inte åka. Alls. Jag vill vara här med mina vänner. Scarlett, Megan och speciellt Demi. Nu när vi blivit vänner.

Jag kastar en blick mot privat jetet jag precis vart i. Jag följer efter Justin till hans bil som står parkerad. En ferrari. Vilken chock (not).
Jag sätter mig vid passagerarsätet. Jag märker att det är jätte varmt.
"Vatten?" undrar jag. Justin ger mig flaskan.
"Tack" säger jag och dricker upp hälften av vätskan.
"Spara lite åt mig"
"Visst" säger jag och skruvar på korken.
Efter det säger vi inget. Kanske för att Justin har skuldkänsla över att han tvingat mig åka med honom. Men det tror jag inte. Kanske för att jag är arg på honom.
När vi kommer fram blir jag chockad. Justins hus här är till och med större än det hemma, alltså i Kanada.
Vi går mot huset med livvakterna hack i häl. De bär våra väskor åt oss. Jag tackar innan vi går in.
"Vad ska vi göra idag då?" undrar jag lite nyfiket.
"Vi ska gå till en fest om ungefär en timme så om jag var du skulle jag springa och fixa mig" säger han och pekar mot en vit dörr.
"VA!" tjuter jag och greppar tag om min väska innan jag springer till toaletten.
När jag väl kommer in väljer jag något snyggt. Till slut bestämmer jag mig för en beige kort klänning som är rätt så luftig, ett svart skärp vid midjan och mina leopard ballerina skor. Jag sätter på mig ett halsband några ringar och armband.
Jag kammar mitt hår lite grann men låter det vara släppt sen fixar jag sminket. Puder, bronsfärgad ögonskugga, eyeliner och mascara samt läppglans. Det är allt. Jag kollar mig i spegeln.

 Perfekt för fest...tror jag. Har inte vart på fest så mycket.
När jag kommer ut har Justin redan klätt om.
"Klar?" frågar han och sätter på sin keps. Han tar min hand. Jag vet inte varför eftersom ingen ser oss just nu.
"Varför ska vi dit förresten?" kommer jag på när Justin vridit om bilnyckeln.
"För att fira" svarar han och gasar.
"Vad för nått?" undrar jag.
"Att du kommer släppa din film snart" svarar han.
"Min film?"
"Självklart. Alla kommer tycka att du är mer speciell eftersom du är ihop med mig" säger han.
"Jaså.." jag är förvånad. Att Justin ens kom ihåg det.

När vi kommer fram knappar Justin på sin mobil innan han kliver ur. Jag fixar till min svarta lilla väska. Jag hör hur musiken pumpar alldeles för högt.
"Leta efter Nicole" säger han.
"Varför? Är inte hon i Atlanta?" jag rynkar pannan.
"Nope, inte nu. Hon messade mig just. Hon såg våra bilder när vi kom hit på internet" förklarar Justin. Jag kollar på hans mobil. Klockan är sju. Det borde vara mycket folk där inne. Alla kommer typ klockan 7 och åker klockan 3  på natten.
Vi hittar Nicole snabbt. Hon står nära ingången och dricker något.
"Selena!" ropar hon glatt och kramar om mig hårt. Jag besvarar kramen för att vara hygglig.
"Bra att du kom jag skulle precis ta några shots, häng med mig!" hon knuffar iväg mig mot baren likadant som förra gången.
Jag kollar bakåt men Justin har redan försvunnit in i folkmassan.
"Så mår du bra?" undrar Nicole medan hon beställer shotsen.
"Bra, och du?" frågar jag tillbaks.
"Perfect! Har insett att livet är fucking perfekt!" hon slår ut med armarna.
"Har du insett det nu?" skrattar jag. Hon nickar. Jag dricker lite från mitt glas. Starkt.
"Kan du hålla mig sällskap ut?" undrar Nicole och viftar med ett ciggpaket.
"Röker du?" jag höjer ögonbrynen.
"Såklart, yolo" skrattar hon. 
Jag följer med henne ut.
"Bättre" andas hon. "Vill du ha?" hon räcker fram en ciggarett åt mig.
"Nej tack, jag röker inte"
"Kom igen" hon ger mig tändaren.
"Okej" suckar jag och det dröjer inte länge tills röken fyller mina lungor.
Jag öppnar munnen och låter ett moln av rök lämna min mun. När vi är klara stampar vi på våra cigg. Jag mår dåligt över att jag gjort det. Justin hade lovat sluta och jag hade gjort motsattsen. Mina tankar suddas snabbt ut när vi kommer in igen.
Vi dansar på dansgolvet. Vi dansar fånigt, konstigt, dåligt och snyggt på samma gång. Jag är glad att Nicole är här. Hon är faktiskt snäll.
"Jag måste pudra näsan" ursäktar jag mig och går mot toaletten. Jag hittar den snabbt och får syn på Justin. Men han är inte ensam...

19 - In the whole world

"Justin.." Börjar jag och tittar ner på mina händer. 

"Vad?" Undrar han. 

"När tror du att vi...kommer att göra slut?" Frågar jag och tittar på honom. Han vänder sig om på stolen och kollar ner på mig där jag sitter i soffan. Med nästan en spänd blick. 

"Jag vet inte" säger han men lägger snabbt till: "men oroa dig inte, det är inte snart.Jag lovar" 

"Men alla säger att du bara blir kändare och kändare. Det dröjer bara typ 1 månad tills ni inte behöver mig längre" säger jag och tittar ner i mina händer igen. Det tar en liten stund innan justin svarar som han funderade.

"Men allt som folk säger är inte sant"

"Ja det är klart men du vet inte om det inte är det. Tänk om allt är sant" 

Han öppnar munnen men stänger den igen. Han vänder sig om och fortsätter med sitt 'arbete'. 

Jag suckar lågt och går in till sovrummet för att duscha och sedan klä om. Det verkar som om vi inte ska göra något speciellt idag. Jag tar av mig morgonrocken och underkläderna och hoppar in i duschen. Det svala vattnet är lugnande och det är skönt när jag tvålar in mig. 

När jag är klar byter jag om. En kort vit tröja och ett par vinröda mjukisbrallor. Avslappnat. 

När jag kommer ut i vardagsrummet är Justin borta inte ens i köket. Jag fuktar läpparna frustrerat och gör till bordet där jag lagt min mobil. Jag ska precis ringa honom när jag kommer på att han låst min mobil. Den lilla jäveln, tänker jag och tar hemtelefonen. Jag funderar en stund för att försöka minnas nummret. Som tur är kommer jag ihåg det så jag knappar in det. Inget svar. 

Vad håller han på med?

Jag drar en hand genom mitt ruffsiga hår och undrar vad jag ska göra. Egentligen finns det en massa saker att göra i Justins enorma hus men inget lockar mig direkt. Jag lägger armarna i kors medan jag går till TVn. Jag slår på MTV där jag snart ser Justin. 

Har han gått på en intervju utan att säga till mig?

Justins perspektiv: 

"God morgon, Justin tack för att du kommit" säger intervjuaren.

"Tack för att ni har mig här" svarar jag. Bäst att vara hygglig. Jag kan inte låta bli att gunga med stolen medan vi pratar. Jag rättar till hörlurarna.

"Så, du planerar en turné eller hur? Vad kommer turnén heta?" Frågar hon och kollar nyfiket på mig. 

"Ja jag kommer låta mina fans välja via twitter så om du är en belieber, skriv ett förslag så kommer kanske ditt förslag vara det bästa" säger jag och kollar in i kameran och passar på att göra min kända blinkning med ögat. Intervjuaren fnissar till innan hon fortsätter.

"Perfekt! Så du och Selena, hur lång tid har ni varit ihop?" 

"Nästan en månad" svarar jag. 

"Har du skrivit någon låt till henne?" Undrar hon. 

"Självklart." Svarar jag.

"Om du skulle beskriva Selena med en mening vad skulle det vara?" Jag funderar en stund tills jag svarar.

"Den bästa och snyggaste flickvännen i hela världen" ler jag och intervjuaren skrattar till. 

Demis perspektiv: 

Jag stänger raskt av tvn efter att Justin sagt: "Den bästa och snyggaste flickvännen i hela världen"

Inte för att jag är arg utan för att om jag ska glömma bort honom så måste jag tänka på annat. Mina tankar avbryts av att någon plingar på dörren. 

"Jag kommer!" Skriker jag och springer till hallen. Jag tar tag om nycklarna på det lilla bordet innan jag låser upp dörren. Jag ser Cece stå med ett tillgjort leende. 

"Cece?" Jag kollar på henne med ett förvånat ansiktsuttryck. 

"Demi" svarar hon och leendet suddas snabbt ut. Jag kollar på hennes kläder, Som vanligt. Höga klackar, kort svart kjol och instoppat vit t-shirt. Hon sätter nervöst ett av sina blonda hårslingor bakom örat. 

"Varför har du kommit?" Frågar jag. Hon försöker på med ett leende men det ser bara stelt ut. 

"Kan vi gå en promenad?" Hon pekar bakåt. 

"Visst" jag rycker på axlarna och sätter på mig mina gympadojor samt en tunn jacka eftersom det blåser lite. Jag greppar tag om min väska och slänger den över axeln. 

Vi går en stund. Utan att säga något till varandra. Det är både pinsamt men ändå skönt. Lite lugnt. Tills jag avbryter tystnaden. 

"Vad ville du prata om?" 

"Det gäller Madison" svarar hon dystert. Jag stelnar till. 

"Har det hänt något, cece?" Frågar jag med både sträng och orolig röst. 

"Nej, nej...." Cece ruskar på huvudet så att hennes hår viftar. Jag blir lättad.

"Bra, men vad är det med Madison?" Vi fortsätter gå då vi båda märker att vi plötsligt stannat.

"Det är mitt fel" viskar Cece för sig själv och biter sig i överläppen nervöst. 

"Cece?" Jag märker att jag låter upprörd själv. 

"Det är mitt fel" upprepar Cece och stannar till. Hon möter min blick. Jag ser att hon är förtvivlad. 

"Vad?" Undrar jag.

"Att Madison fick den där jävla astma attacken!" Jag rycker till när hon säger så. Cece brukar aldrig, aldrig svära. Hon ser gråtfärdigt på mig. Att se henne så gör mig själv ledsen jag kramar om henne tröstande. När jag släpper henne har hon lugnat sig. 

"Berätta" manar jag på henne. 

"Hon var hemma hos mig, jag hade bråttom för jag ville gå till en väninna o.." Jag avbryter henne. "Vännina?" 

"Polare"förklarar hon. Jag nickar och hon fortsätter. 

"I alla fall. Madison bad mig gång på gång om hon kunde spela fotboll med sina kompisar. Jag ville få henne att sluta tjata så jag lät henne gå. Jag följde med henne till sina vänner och sen gick jag till min väninna. Men innan jag lämnade huset med Madison såg jag den där astma saken på bordet. Jag tänkte ta den med hade så bråttom att jag glömde bort det. Sen fick jag ett samtal från sjukhuset och det är allt. Madison hamnade i koma på grund av att jag var slarvig." Hon kollar skyldigt på mig. Jag skakar bara på huvudet. Vad ska jag säga? 

- Du visste inte det gör inget..,det kan jag inte säga. 

- Vad har du gjort din klant! Det kan jag verkligen inte säga. 

"Det kommer ordna sig" lugnar jag henne och kramar om henne. Hon snyftar till innan hon besvarar kramen. Jag och Cece har inte helt och hållet matchat men ändå så kan jag inte vara arg på henne.

För första gången känner jag 'syskonkärlek' med henne på riktigt. 

Selenas perspektiv

Jag sitter med öppen mun efter att jag hört hans intervju med MTV. Jag vet inte om  jag borde vara mållös eller generad. Jag vet inte om han var ärlig när han sa det där om mig. Antagligen inte. Men ändå kan jag inte sluta tro att det han sa var sanningen. 

Snart hör att dörren öppnas. Äntligen har Justin kommit, tänker jag när jag märker att han varit borta i nästan 4 timmar. Visst det är normal tid men det känns som flera tusen dagar för mig som sitter och rullar tummarna. Jag hör hur det knarrar i golvet när han kommer in i vardagsrummet där jag sitter. 

"Hej" hälsar jag lite ironiskt. 

"Gillade du intervjun?" Undrar han och vickar på ögonbrynen. 

"Det beror på." Svarar jag. "Kan du ge mig lösenordet till datorn och mobben?" Frågar jag. 

"Nepp" svarar Justin bara.

"Va!? Men jag följde ju med dig på den där dumma utflykten!" Tjuter jag ursinnigt. 

"Bara om du säger samma sak som jag sa om dig på intervjun" säger Justin med armarna i kors.

"Jag minns inte vad du sa ens" ljuger jag. Egentligen minns jag varenda ord. 

 "Den bästa och snyggaste flickvännen i hela världen" säger Justin och närmar sig. 

"Om jag sa det skulle jag ju ljuga" svarar jag trotsigt. 

"Du ger mig inget val" Justin rycker på axlarna och kommer ännu närmare. Jag slickar mig om läpparna. Snart känner jag två händer attackera mig i magen och vid halsen. Jag gapskrattar direkt och ramlar ihop på soffan jag satt på. Jag sparkar med benen men det är lönlöst. Justin har sattit sig på mig och fortsätter kittla mig.

"Säg det!" 

"Varför?" Skrattar jag fram. 

"Säg det annars blir det ingen mobil eller internet" säger Justin. Jag får nästan svårt att andas på grund av att jag skrattar så mycket. 

"A..ldr....Aldr..ig!" Hojtar jag. Han kittlar mig mer och mer. 

"Du är den bästa och snyggaste pojkvännen i hela världen" skrattar jag och märker att jag hyperventilerar. 

"Duktig flicka" han klappar mig på axeln innan han hoppar av mig. 

"Lösenordet" säger jag och han suckar.

"Datumet du fyller år" svarar Justin och jag stönar. Att jag inte testat det tidigare. 

"Hur vet du datumet jag fyller år?" Frågar jag och rynkar pannan. 

"Sel, jag skulle aldrig bli ihop med någon om jag inte ens visste när hon fyller år" svarar Justin som om det är solklart. 

Men jag bryr mig inte. Jag springer till köket där min mobil ligger. Det här har jag längtat efter...

18 - Romantic

Jag står stumt och kollar på cyklarna framför mig. En är blå och en är röd.

"Får jag fråga varför det står ett par nya cyklar framför huset?" 

"Jag tänkte att vi skulle kunna åka på en liten rundtur" svarar Justin och går fram till den blåa cykeln. 

Misstänksamt går jag efter honom. 

"Var är min hjälm?" Undrar jag och ser mig omkring. 

"Baby, i min värld existerar inte hjälmar när man cyklar" skrattar Justin och hoppar på sin cykel. 

"Jag har inte cyklat på flera år" varnar jag honom. 

"Cykling är typ som skridskor, man glömmer aldrig hur man gör det när man väl börjat." Lugnar han mig innan han åker iväg. 

"Vänta!" Tjoar jag och hoppar osäkert på cykeln innan jag cyklar iväg efter honom. Jag hinnrr snart ikapp honom eftersom han inte cyklar så snabbt. 

"Våga aldrig göra det där igen" muttrar jag. 

"Ser du, du cyklar inget att oroa sig för" 

Jag härmar honom fast med en bortgjord ton. Han himlar med ögonen vilket får mig att le roat. 

Jag cyklar bredvid Justin hela tiden. 

"Var är vi?" Frågar jag och kollar mig runtomkring. Till höger är stora välklippta buskar och till vänster en fontän med rosor i alla olika färger runtomkring. 

"Jag vet faktiskt inte riktigt, jag och min flickvän när jag var typ 13 brukade vara här" 

"Vad hette hon då?" Undrar jag. 

"Jelly?" 

"Nej bara....nyfiken" justin skrattar. 

"Jasmine" svarar han. Jag nickar och snart kommer vi fram. Antar jag eftersom det inte finns någon annan stans att gå annars (förutom tillbaka då). 

"Wow" får jag bara ut. Framför mig är en utsikt över hela stan typ. Jag kan se en liten bit av Justins hus eftersom det är så stort. 

Vi hoppar av våra cyklar vilket jag är glad för för att min rumpa börjar bli öm efter att ha suttit på den hårda sadeln. Jag står där bara i ett par sekunder och blickar ut. 

Snart känner jag en arm om min midja. Justin står bredvid mig och jag kan se att han njuter av utsikten. 

"Fint" viskar jag.

"Inte finare än du" viskar han tillbaks. Jag får gåshud när han säger det.

Jag förstår varför Demi har en crush på Justin. Han är perfekt. Mer än perfekt. Snygg, omtänksam, snäll,romantisk och sig själv. Han är egentligen ingen bad guy.

Snart börjar Justin babbla om hur det var när han var liten här vilketjag redan vet eftersom jag bodde här samtidigt som Justin. Jag tror till och med jag sett honom sjunga en gång på gatan med Demi och mamma. 

"Ska vi gå?" Umdrar Justin. 

"Jag har lust att stanna men jag antar att jag inte har något val" jag kollar på utsikten en sista gång innan jag tar Justins hand och sätter mig upp på cykeln igen. Men han släpper inte min hand när vi börjar åka. Jag rycker men han håller ett stadigt grepp om min hand. Jag fortsätter vilket jag inte skulle ha gjort. Jag tappar balansen och faller på marken. Jag hör när cykeln skramlar till när sen träffar asfalten. 

"Hur gick det babe?" Oroar sig Justin. 

"Jag vill döda dig" morrar jag argsint och sätter mig upp. "Du skulle ha gett mig en hjälm" 

"Underbart, du mår bra. Upp med dig annars får du åka hem själv" och med det klart börjar han trampa. 

Är han allvarlig? 

Jag ställer mig upp och hoppar på cykeln innan jag cyklar iväg efter honom. Nu ska han få. 

Jag gäspar. Justin hade tvingat med mig till hans konsert även fast han visste att jag var trött efter den långa cykelturen. 

"Är du trött?" Skrattar Scooter

"Japp" svarar jag ärligt.

"Vem är inte det nu för tiden" han kollar på Justin som om han vore hans pappa. 

"Tack för att du ställde upp" säger Scooter. 

"Va?" Jag höjer ögonbrynen. 

"För att du låtsas vara hans flickvän, hans fans börjar komma tillbaks igen" Scooter dämpar rösten. 

"Inga problem" fnittrar jag nervöst men inom mig är jag inte alls glad. 

Jag kollar på Justin han sjunger be alright. Min favvo låt. Jag sjunger med i låten. Jag kan nästan hela texten till och med. 

"Du blev också ihop med justin för 2 anledningar till" fortsätter Scooter. 

"Vilka?" Undrar jag. 

"1 för att han ska sluta hänga med andra tjejer och gå på nightclubs 2 för hans nya album 'number 5'"

"Jag visste inte att han ska ha ett nytt album" säger jag. 

"Vi har kommit överens om att hålla låg profil om det men jag trodde ändå att justin skulle berätta" återigen  kollar han på justin med den där blicken

Snart är konserten slut. Justin springer fram till mig och kramar mig. "Vad gör du Justin" säger jag lågt. 

"Någon filmar" svarar justin lika tyst. Jag nickar och släppar honom innan jag kysser honom på kinden. Sen går vi till hans loge där han ska få på sig nya kläder. 

Medan jag väntar distraherar jag mig med min mobil. Jag spelar Jetpack. Har insett att det är ett bra spel trots allt. 

Han blir klar ganska snabbt. 

"Vad vill du göra nu?" Undrar Justin och kysser min tinning. 

"Sova!" Svarar jag snabbare än blixten. Justin skrattar roat åt mig medan jag lutar huvudet mot hans axel. 

Megans perspektiv: 

Jag kysser Logan mjukt på läpparna. "Vi ses sen gumman" säger han. 

"Hejdå" jag vinkar när bilen rullar iväg. "Demi!" Skriker jag så fort jag ser henne. Jag springer fram till henne. 

"Megan, vad gör du här?" Frågar Demi med ett leende. 

"Jag skulle gå och ta en shoppingrunda" svarar jag. "Och du?"

"Promenad" 

"Det var längesen jag såg dig såhär glad! Vad har hänt?" undrar jag.
"Det känns som om jag kommit över hela den där Justin grejen" förklarar Demi.
"Bra!"
"Vem skjutsade dig?" frågar Demi.
"Logan såklart" svarar jag.

"Just det, hur träffades ni egentligen?"

"Det var ju på den där festen som du jag Scarlett och Selena var med på. Sen gick jag fram till honom och frågade 'vad sägs om en kyss' och sen kysste han mig och resten är fakta" svarar jag.

"Romantiskt" säger Demi ironiskt.
"Japp."

"Ska vi köpa en slush?" undrar Demi.

"Visst jag betalar"

Ändrat Facebook sidan :)

Här är den nya länken: https://www.facebook.com/pages/Justinbieberstoryys/152390621617784

Reser myyycket!

Hej! Jag vet att ja inte postat något nytt kapitel (och jag skäms över det) men jag har en bra anledning... Jag reser mycket!!  Igår kom jag hem från Danmark och på lördag ska jag till Sanien så jag har ingen tid att skriva. Jag trodde att jag skulle ha det men det blev tvärtom.  Jag ska försöka att få upp något kapitel idag eller imorgon så håll utkik. Jag ska skriva för fullt på ipaden när jag är borta så att ni kanske kommer få något kapitel nästa vecka men jag lovar inget.
Tack för er som fortsätter att följa bloggen. Det är verkligen ni som får mig att vilja skriva hela tiden.

Ps: självklart informerar jag er när jag är tillbaks ;)

17. What do I feel?

Jag visste att Selena skulle komma hem till mig. Så fort jag ser hennes oroliga ansikte börjar jag brista ut i gråt.
"Hej Demi! Va....Varför gråter du?" undrar hon. Jag skakar på huvudet besviken på mig själv och springer fram till henne och kramar om henne.
Hon besvarar min kram. Det tar en lång stund innan jag släpper henne.
"Vi kan väl gå in i alla fall?" det låter inte som en fråga men jag nickar och släpper in henne.
Alla känslor bubblar inom mig. Jag vet inte vad jag känner, hur jag ska känna eller vad jag känner.
Allt är som en soppa inom mig. Men jag vet en sak som jag känner. Besviken. På mig själv.
Vi går till Vardagsrummet och sätter oss ned i soffan.
Jag torkar mina tårar.
"Vad har hänt?" säger hon lugnt.
"Jag är så ledsen Selena!" gråter jag och slår armarna om henne.
Hon klappar mig tröstande på ryggen tills hon långsamt släpper mig.
"Förlåt" viskar jag och rättat till min stickade tröja. Jag minns att jag fått den från farfar. Innan han 'gick bort'.
"Demi, varför är du ledsen?" undrar hon allvarligt och jag möter hennes blick.
"Jag är ledsen över det jag gjorde mot dig... Jag skulle inte ha överreagerat" snyftar jag. Hon ruskar på huvudet.
"Du behöver inte vara ledsen längre." lugnar hon mig. "Jag skulle inte ha åkt. En film är inte viktigare än vår vänskap"
"Nej" svarar jag med bestämd röst. "Allt är mitt fel"
"Lägg av Demi!" jag rycker till när hon plötsligt höjer rösten.
"Men det är ju det..."
Selenas perspektiv

Jag tar 2 koppar och häller den varma oboyen i båda två. Eftersom jag såg ett par marshmallows så kan jag inte låta bli att hälla i några. De är ljusrosa och hjärtformade. Söta och säkert goda.
Jag stoppar i minst 5 stycken i kopparna (om inte mer) och går sedan till vardagsrummet. Jag ser Demi sitta och pilla med sina korta shorts. Jag har försökt övertala henne om att det inte är hennes fel att vi blev osams men jag tror fortfarande att hon inte är riktigt övertygad.
"Det är inte ditt fel, det var mitt. Jag skulle ha sagt åt dig att jag skulle åka iväg" säger jag.
"Det är inte därför jag är ledsen längre" mumlar hon och kollar på mig tårögd.
"Va?" jag ser oförstående på henne.
"För att jag är svartsjuk på dig" en tår rinner nerför min kind.
"Jag förstår inte" svarar jag. Jag får hennes ögonkontakt.
"Jag är svartsjuk på dig för att du har Justin och inte jag" hennes röst är darrig. jag förstår inte varför det känns som om någon stuckit en kniv i min mage när hon säger det. Jag kniper ihop ögonen och fuktar läpparna frustrerat.
"Men ni är ju inte ens ihop, så jag förstår inte varför jag är det. Du gillar inte ens Justin. Du sa ju det eller hur?" Ja, jag sa det men saker har förändrats. Efter en stund har jag börjat gilla honom. På riktigt. Jag öppnar ögonen. Demi väntar fortfarande på mitt svar.
"Ja men alltså...jag börjar gilla honom" får jag ut.
"Va!?" undrar hon chockat.
"Japp" jag förstår att hon är chockad. "Du hatar mig eller hur"
"Nej" säger jag men hennes ansiktsuttryck kan jag inte riktigt lita på.
En pinsam tystnad ligger mellan oss. Ingen vet vad vi ska säga. Jag måste dejta Justin. I alla fall tills Scooter säger att vi inte ska det.
Jag tar en bit av min marshmallow. God.
"Jag vet inte vad jag ska säga" säger Demi till slut.
"Jag med" erkänner jag. "Jag känner mig dålig. Som om jag inte kan göra någonting"

Resten av den stunden blir väldigt kort. Snart piper min telefon och jag måste gå. Jag kramar om Demi en sista gång tills jag ser Justins bil och skyndar mig det.
Det ser ut som om det ska börja regna. Som jag trodde så börjar det regna så fort vi kommer fram till Justins hus. När jag kommer in känner jag en dålig känsla och en bra känsla.
Jag är glad att jag och Demi inte är osams. Men jag är ledsen över att både jag och Demi är kära i samma person. Och inte vem som helst utan Justin Bieber.
Alla tonåringarnas dröm. Han som jag hatade förut på grund av hans nya beteende. När han var yngre så lyssnade jag faktiskt på hans musik. Och köpte Never Say Never på DVD.
Jag skakar bort alla mina snurriga tankar. Utan att jag märkt det hade jag hängt min jacka och knutit upp mina skor. Jag går direkt till köket där laptopen står prydligt.
Jag går in på min mejl. En massa reklam från, Facebook, Instagram twitter och mycket mera.
Jag suckar och går in på hollywoodlife, jag vet att jag inte borde men jag börjar bli som Scarlett. Jag vill se vad alla gossip sidor säger om mig!
Jag ser bara en massa nya bilder på mig och Justin i New York samt på flygplatsen. Woow, alla dessa 'paps' är snabba, tänker jag stumt.
"Säg hej!" säger Justin och riktar sin telefon mot mig. Jag förstår snabbt att han gör en annan video till sina fans på instagram. Som han gjort hela tiden nu för tiden.
"Heej! Det är jag" ler jag och vinkar.

 Sen fortsätter jag med internet sökandet.

I slutändan så är jag stolt över mig själv. Jag har uppdaterat twitter, facebook och instagram och svarat på fanfrågor/mejl. Och speciellt chattat med mina vänner.
Tydligen har Megan skaffat sig en labradorvalp. Den är beige och heter Mike. Supersöt, jag är glad för henne. Hon tjatade om den hela tiden och skickade en massa bilder så att jag behövde säga att jag behövde gå.
Jag hatar att ljuga för mina vänner men det där är gränsen. Sen skypade jag med Scarlett och vissa vänner i England.
Jag visste inte att de skulle kontakta mig men tydligen har de saknat mig vilket jag tycker är underligt eftersom vi inte spenderade så mycket tid tillsammans.
Men aja back to the reality. Min telefon surrar till i min ficka.
"Hej, det är Selena" svarar jag trevligt och ställer mig upp och går fram och tillbaka. Jag kan inte sitta still ibland när jag pratar i telefon.
"Hej det är jag" regissören. "Det gick ovanligt fort att klippa ihop scenerna och allt. Vi vet inte den exakta tiden men kanske på måndag eller tisdag nästa vecka" babblar hon på snabbt.
"Efter ni klippt ihop scenerna då?" undrar jag.
"Då ska vi  fixa till några saker och råka posta några saker på internet så att alla blir intresserade. Sedan kan du twittra lite om att du har jobbat på ett nytt projekt men säg inte vad filmen heter"
jag nickar även fast hon inte kan se mig. "Visst""
"Det var allt filmen kommer att komma ut i slutet av nästa månad" bekräftar hon men jag hör att hon är osäker.
"Varför så tidigt?" frågar jag och rynkar pannan.
"För att annars krockar allting med en annan film som vi vill hålla lite isär från denna eftersom den är ungefär likadan fast med en annan story och lite annat. Annars måste de vänta i ett år för att den här filmen ska komma ut och de vill vi inte eller hur?" det låter inte som en fråga men jag svarar "Ok" ändå.
"Bra, vi ses sen adjö" säger hon innan jag hinner svara och stänger av.
Yajks. 

Demis perspektiv: 

Jag suckar upprört och kollar på Pitch Perfect. Alla säger att den är så jäkla bra men hittills tycker jag den inte är så värst bra. Jag skyfflar i mig ännu en sked med glass. Ben & Jerrys. Alltid lika gott. Den här gången hade jag valt strawberry cheesecake. Jag hade insett att jag verkligen äskar cheesecake. Men ingen slår cookie dough. 

Jag har dåligt samvete. Varför hade jag ens tagit upp det där med Justin i första hand. Och hon gillar honom nu. Jag kan inte låta bli all svartsjuka bubbla upp. Till slut stänger jag av TVn. Jag är inte på humör och titta på filmer just nu. Jag stönar när telefonen ringer. Motvilligt sträcker jag på ryggen och svara. 

"Scarlett is heere!" Den rösten är svår att inte känna igen. 

"Tja vad händer?" Undrar jag som om inget hänt.

"Du borde inte fråga mig, det ska vara tvärtom" svarar hon. Jag fnittrar till men det går inte som planerat. Jag låter helt bortgjord. 

"Hur gick det med Selena?" Frågar Scarlett och byter samtalsämne. 

"Hur vet du det?" Jag höjer ögonbrynen. 

"Gumman, Stratford är en pytteliten stad, skvallret går lika snabbt som..jag vet inte vad!" Jag skrattar.

"Va ärlig"

"Okej. Här kommer sanningen. Jag är avundsjuk på Selena för att hon gillar Justin. Hon berättade det till och med idag" avslöjar jag. 

"Och det är nu du märker det? Har du inte sett den där glimten i hennes ögon när hon är nära Justin?" 

"Det är det som är problemet, Scar!" Tjuter jag frustrerat och biter mig i underläppen. 

"Ska jag vara snäll eller ärlig?" Undrar hon. Jag funderar en stund innan jag svarar. 

"Både och" 

"Okej.." Det låter som om hon tänker för fullt vad hon ska svara. "Det är inte lätt när sin bästis blir ihop med sitt ex. Jag skulle reagera likadant. Men du måste tänka som hennes perspektiv. Hon kan verkligen inte göra något åt saken. Jag är säker på att om hon inte skulle ha det där avtalet så skulle hon dumpa honom direkt" 

"I know men.." 

"Du borde stötta henne" avbryter Scarlett mig. Jag nickar. 

"Du har rätt" 

"Jag vet att jag har det. Så, ska vi mötas senare ikväll och äta middag?" Undrar hon. 

"Visst, vilken tid?" Svarar jag ointresserat. 

"Sju, vi möts vid pizza hut" 

"Ses hejdå" jag lägger på och stönar. Jag har verkligen inte lust att följa med Scarlett någon stans men hon lät så hoppfull och glad så att man inte kan säga nej. Å andra sidan så måste jag få bort alla dåliga tankar om Selena. Hon skulle aldrig tänka så om mig.

Selenas perspektiv:

Jag vaknar och sträcker ut armen för att förhoppningsfullt finna Justin. Men han är inte där. Snabbt grips jag av panik och slår upp ögonen hastigt. Min blick möter först taket. Jag sätter mig upp och kollar runtomkring mig. Japp, jag är kvar i Justins sovrum. Men var är Justin. Jag ställer mig upp och tar på mig j

justins tröja han använde igår samtidigt som jag går igenom hallen. Snart ser jag honom påklädd och klar. 

"Varför väckte du inte mig?" Undrar jag lite irriterat. 

"Du vaknade ju nu ändå" svarar han bara utan att slita blicken från mobilen. Jag slickar mig om läpparna och himlar med ögonen innan jag går bort mot datorn. 

"Vadå fel lösenord!" Utbrister jag och kollar argsint på Justin. "Har du loggat in på min dator och ändrat lösenord?!" 

"Japp, lösenordet var enkelt. Det var Demi" säger han och nickar. Jag stönar. 

"Du får lösenordet om du äter frukost" han pekar mot köket. 

"Men jag är inte hungrig" klagar jag. 

"Jag är inte på morgonhumör så gör som jag säger tack" han nickar mot köket. Jag stampar i golvet innan jag går motvilligt till köket. 

"Duktig flicka" ropar han bakom mig. 

"Äsch, stick och brinn" skriker jag tillbaks. Jag kan höra ett svagt skratt innan jag kommer till köket 

Jag tar en limpa som jag rostar. Medan jag väntar tar jag min mobil. 

"Har han fixat min mobil också? Den jäveln..." Mumlar jag och lägger min mobil på bordet. Jag lägger det där för våldsamt men jag bryr mig inte. En spricka är väl ingen fara. 

Snart poppar brödet upp. Det är lite bränt men vem bryr sig egentligen? Jag brer mackan och börjar äta. 

När jag är klar dricker jag juice på mitt sätt. Direkt ur förpackningen.

När jag kommer tillbaka så pratar Justin i telefon. Vilken chock, tänker jag och går upp för trapporna. Jag vet att Justin inspekterar mig men jag ignorerar det. Jag är så himla sur på honom just nu. 

Jag tar fram ett par jeans och ett linne som jag snabbt tar på mig. Sen små springer jag nerför trapporna. När jag kommer ner har Justin redan pratat klart. 

"Knyt skorna" beordrar han mig. 

"Varför?" Jag lägger armarna i kors. Han ger mig en blick som betyder typ: shut your mouth and do what i tell yah. Jag ger honom samma tillbaks men knyter mina converse.

"Bra, följ med mig ut" han tar mig hand och låser upp dörren. 

Vi går till baksidan där jag möts av förvånad. 

2 cyklar står där skimrande nya. 

Vad har han gjort nu? 

More than distance between us - 16

Selenas perspektiv en och en halv vecka efter

Jag kollar trött på Justin medan han steker äggen som vi ska äta till frukost. Igår var det sista inspelningsdagen. Allt blev klart. Ovanligt snabbt tycker jag men det är väl så det är. Vi körde non´ stop. Asså bokstavligt talat dygnet runt. I början var jag pigg och glad men de senaste dagarna har sömnen kommit fram. Regisören hade sagt att jag var en jättebra skådis. Min stylist hade berättat för mig att det inte är ofta man gör henne säga det. "Du har betett dig riktigt bra" hade min stylist även tillagt. Hon hette Maria.
"Hallå?" jag ruskar på huvudet och ser Justin som viftar med handen framför mitt ansikte.
"Vad?" undrar jag sömndrucket.
"Äggen är klara.. What in the hevens, tänkte du på? Du var helt borta" säger Justin och ger mig min tallrik tillbaks. Nu med ett ägg på. Justin är inte världens bästa kock men han är otroligt bra på att laga ägg. Mycket bättre än mig i alla fall.
Jag käkar upp maten och tittar ut genom fönstret. Det regnar. Det gjorde de igår också.
"Vart ska vi åka nu då?" frågar Justin efter en lång tystnad. Jag rycker på axlarna. "Hem?"
Jag ville inte hem. Vad skulle jag göra där? Jag har ju slutat på universitetet och Demi hatar mig för det. Vad är det egentligen för bra?
"Jag vet inte om jag vill" jag känner en klump i min hals. Han nickar bara och tar en tugga av hans ägg.
"Jag ska på turné snart, typ om 3 veckor eller nått" avslöjar han.
"Vad ska jag göra då" suckar jag och skjuter tallriken bort från mig.
"Åka någonstans" säger han.
"De ända platserna jag kan åka till är London eller Kanada" mumlar jag.
"Åk till något av de ställena då" svarar han.Jag skulle absolut inte vilja åka till UK igen. Jag har inte ens några kompisar där. Visst..ett par vänner har jag väl skaffat som Dean och Rylie men för mig räknas det inte.
"Kanada" säger jag högt.
"Vadå Kanada?" undrar han och äter sista biten av sina ägg.
"Jag vill åka till Kanada"
"Okej, när vill du åka?" frågar han.
"Så fort som möjligt"

Jag tittar ut genom fönstret en sista gång innan jag blundar för ett ögonblick. Jag hatar känslan när ett flygplan landar. Det påminner mig om att det ska krascha. Jag undrar om jag valt rätt val.
Jag kunde ju åka till Spanien. Sola och glömma bort alla bekymmer. Men jag måste reda ut detta. Jag är en sådan person. Jag måste fixa allt med Demi. Jag kommer känna mig mycket bättre, övertalar jag mig skälv. Jag känner lite hopp inom mig.
Jag öppnar ögonen och ser redan ett par personer knäppa upp säkerhetsbältet. Inklusive Justin.
Han hade sagt åt mig att ta på mig luvan och ha solglasögon hela resan. Det hade inte vart världens bästa resa men jag har varit med om värre resor i mitt liv.
Som den gången jag lämnade mitt hem och åkte till London.
Jag knäpper upp säkerhetsbältet och greppar tag om min ryggväska. Jag hade lånat Justins röda som han hade i Jazzys lägenhet i Atlanta.
Jag hade gillat Atlanta, men det är inget jämfört med Kanada.
Den friska luften, alla snälla personer, fridfulla vägar och tomma parker.
Justin har redan tagit alla väskor så det ända jag behöver göra är att följa honom.
Vi går snabbt genom flygplatsen så att inte för många ska märka oss men så fort vi kommer ut från säkerhetskontrollerna ser vi paparazzis och galna fans.
Inte lika mycket som i Atlanta men många.
Jag håller huvudet lågt och tar Justins hand. Jag ställer mig närmare honom (om det är möjligt) och känner direkt en trygghet svepa in i mig.
Det går bra. Paparazzisarna var inte så taskiga som i USA. Jag är glad för det. Jag hoppar snabbt in i bilen och snart kör Justin iväg.
Det är nu jag märker att vi inte sagt ett enda ord till varandra sen vi åkte till flygplatsen i Atlanta.
Han hade varit tyst som en mus. Som om han döljde något.
Resten av resan går likadant, knäpptyst. Varje samtalsämne tar slut lika snabbt som en vindpust.

"Vart ska vi" avbryter Justin tystnaden.
"Till Demi" jag tvekar innan jag säger det.
"Ok" svarar han och svänger. Vi kommer till henne på nolltid vilket jag tycker är bra. Det hade varit väldigt pinsamt i bilen.
"Jag hämtar dig sen" säger Justin innan han åker iväg. Jag får inte ens en chans att säga något till honom.
Jag plingar på vid dörren och som jag trott står Demi där.

"Hej Demi! Va...Varför gråter du?" undrar jag förbryllat. När jag säger det brister hon ut i mer gråt.
Vad har hänt nu då?

Kommentera för att få ett kapitel IDAG!

Kommentera i det senaste kapitlet för att få ett till kapitel!