More than distance between us - 5

Previous:
"Well, som du minns så kysste du mig" börjar hon.
"Du besva" hinner jag tillägga innan hon avbryter mig.
"Jag vet! Men asså Demi pratar inte med mig så jag tänkte att du skulle behöva säga sanningen till henne" Selena ser oroligt på mig.
"Varför?" frågar jag och hon suckar.
"För att bara för att du inte bryr dig om Demi så gör jag det" svarar hon.
"Visst men först måste du göra en sak..."

"Men först måste du göra en sak..." börjar han. Det här kommer inte sluta bra, tänker jag i mitt huvud.
"Du måste bli min flickvän" han avslutar meningen. "Va?!" utbrister jag. "Varför?"
"För att skivbolaget tycker att det ser bra ut om jag är tillsammans med någon. Jag skulle ha varit ett par med Demi men det blev ju inte så" han talar sanning. Jag hör det på hans stämma.
Jag suckar fundersamt.
"Hur ska jag säga det till Demi då.." mumlar jag lågt.
"Inte mitt problem i alla fall." säger Justin.
"Jag pratade inte ens med dig smartskalle" svarar jag.
Med det klart vänder jag på klacken och går hem. Så nu är Justin min pojkvän, jag hans flickvän.

Jag öppnar dörren med ett stön. Jag hade gått i slow motion och det känns som det tagit ett år att bara gå hem till Megan.
När dörren öppnas är det Megans pappa som sticker ut huvudet.
"Nämen hej Selena" hälsar han med ett brett leende. "Vi har väl inte hunnit ses?" jag ser att han har kostym vilket betyder att han också precis kommit.
"Japp, så hur var det på jobbet?" frågar jag vänligt medan jag kliver in.
"Bra. En slapp fängelse men fick rejält med böter" Han rycker på axlarna. Så han jobbar fortfarande som advokat. Han är nog bäst i trakten. Varför skulle han sluta om han fick så mycket lön?
"Underbart!" jag knyter upp mina skor och ställer dom bredvid Megans.
Jag behöver verkligen slänga mina gamla Converse. Dom är vinröda låga och var underbara när jag fick dom men nu är dom smutsiga och slitna. Men nu behöver jag prata med Megan.
"Om du vill så kan du träffa Megan uppe" informerar Megans pappa som om han läst mina tankar. Jag ska precis svara men han hinner slinka in i deras rum.
Jag joggar uppför trapporna och öppnar dörren till Megans rum med ett ryck.
Jag ser henne sitta vid sitt skrivbord och pillar med Facebook. Hon rycker till när jag kommer in.

"Gosh, skräm mig inte!" utropar hon. Jag svarar inte utan stönar klagande och lägger mig ner i hennes sköna säng. Megan fixar till  sin tofs.
"Okej.., jag märker att det inte gick som planerat hos Justin.." antar hon och stänger laptopen.
"Aa, det slutade med att jag blev hans 'flickvän'" jag fuktar läpparna frustrerat.
"Hur?" undrar hon chockat och lägger sig bredvid mig. Vi tittar upp i taket.
"Jo..." börjar jag tveksamt. "Jag sa åt honom att han skulle säga till Demi sanningen"
"Så gick han med på det?" avbryter hon upphetsat. "Låt mig prata klart" ber jag henne och hon kollar upp i taket igen.
"Förlåt, fortsätt" säger hon till mig och jag gör det. "Han gick med på det men på ett villkor. Att jag skulle bli hans låtsas flickvän." berättar jag.
"Låtsas flickvän?" Megan kollar bekymrat på mig. "Jo, han sa att Scooter sagt att han skulle få bättre ryckten om han hade en flickvän. Eftersom det inte gick med Demi sa han det till mig." förklarar jag.
Megan svarar efter en stund: "Så du svarade ja?"
Jag nickar bara. "Jag hoppas att Demi tror på Justin i alla fall" tillägger jag.
Där låg vi. I flera minuter i tystnad. Inte pinsam och oavkopplande tystnad utan härlig och ljuvlig tystnad. Jag behövde det. Jag hade ändå pratat och sagt mycket idag.
Jag blundar men så fort jag nästan somnar piper min mobil. Jag slumrar till men svarar motvilligt.
"Hallå?"


"Hallå?" Selenas sömniga röst känner jag snabbt igen.
"Det är Demi" svarar jag. Jag hör hur hon sätter sig upp. Antagligen låg hon i sängen.
"Justin hörde av sig" fortsätter jag. Selena svarar inte så jag fortsätter.
"Jag är ledsen för att jag bara skyllde allt på dig" jag känner ångern i magen.
"Jag borde säga förlåt. Jag skulle inte kysst honom.." det låter som om hon ska fortsätta men det förblir dödstyst.
"Är du hos Megan?" gissar jag för att byta samtalsämne. "Ja hon är här bredvid mig" det låter som om hon nästan skrattar lite fast ändå inte.
"Jag måste berätta en sak" Selena låter allvarlig. "Har det hänt något?" frågar jag oroligt.
"Kan man säga. Jag är Justins tjej" jag skrockar till. Skämtar hon?
"Det är sant" Jag sväljer hårt när jag hör det sista ordet. "Lägg inte på!" ber hon mig.
"Varför skulle jag?" hon pustar lättat ut. Hon berättar för mig varför hon är tillsammans med Justin.
"Woow" mumlar jag bara, "Mår du bra?" undrar hon nästan oroligt.
"Ja asså det är helt okej för mig men det är lite svårt att ta in allt" jag skakar på huvudet när jag säger det.
"Jag förstår. Jag skulle också känna mig konstig" svarar Selena förstående.

Jag ringer upp ännu en gång. Jag hade tagit reda på Selenas telefonnummer på internet. Hon svarar efter fjärde signalen.
"Who is it?" frågar hon lite irriterat.
"Justin" svarar jag torrt. "Jaha... Vad?" undrar hon ointresserat.
"Vi möts imorgon klockan 12" säger jag mer som en order.
"Varför och vart?" alla dessa jävla frågor...
"1 för att vi måste synas nu när vi är ihop och 2 vid ditt hus. Jag hämtar dig" rabblar jag upp.
"Antar att jag inte har ett val" förstår Selena med en djup suck.
"Jepp, ses sen babe"
"Jag är inte din babe!" jag skrattar till.
"Nu är du det" flinar jag. "Kalla mig inte det!" nu små skrattar även hon.
"Visst vis ses imorgon sötnos och kom inte försent" jag trycker på avsluta samtal innan hon hinner svara.

Jag är glad att jag redde ut allt med Sel. Det var tråkigt att bara sitta hemma.
Men jag hoppas att jag inte kommer bli svartsjuk på Selena. Men hon vill inte ens vara ihop med Justin så varför skulle jag det?
Jag vill egentligen aldrig se honom. Jag suckar när jag tar på mig pyjamasen. Jag är alltid slö på kvällen. Det tar minst en timme för mig att bli klar eftersom jag borstar tänderna långsamt och alltid stannar vid mobilen.
När jag lägger mig ner somnar jag nästan direkt. Hela veckan har jag haft svårt att somna eftersom tankarna yrde runt i mitt huvud.
Jag får huvudvärk om jag anstränger mig att tänka. Tex blir jag arg om jag har en viktig fråga jag inte får svar på.

Jag vaknar. Jag vill pressa på snooze men vet att det inte är ett alternativ. Kom igen Demi du har en viktig dag framför dig! tänker jag och sätter mig upp.
Jag sträcker mig efter några strumpor och rena underkläder som jag sedan snabbt tar på mig.
Jag plockar fram kläderna jag ska ha idag vilket är ett par vanliga gråa shorts och en vit t-shirt med tryck. Jag låter mitt hår vara utsläppt. Jag kollar mig i spegeln. Det får duga.

 När jag är klar öppnar jag dörren.
Jag är ovanligt trött. När jag väl stigit upp brukar jag bli pigg ganska snabbt men inte idag.
Min trötthet gör så att jag blir ostabil när jag går. Jag gnuggar mitt huvud.
Kanske för att jag kommit hem så sent från Scarlett, funderar jag tills jag kommer fram till kylskåpet och tar ett juice paket.
"Orka" suckar jag när jag tänker på att hämta ett glas så jag dricker direkt från förpackningen.
Jag och Selena hade smsat och bestämt att vi skulle mötas klockan 3 vilket jag tyckte var ganska sent men eftersom jag inte ville förstöra hennes 'planer' så sa jag inget till henne.

Bilturen till parken hade varit minst sagt stel. Jag hade fuktat mina läppar nervöst hela tiden.
Jag håller Justin motvilligt i handen medan jag går bredvid honom.
"Vart ska vi?" vågar jag till slut säga.
"Vart vill du gå?" frågar han tillbaks. "Jag är ganska hungrig" tvekar jag och sneglar på honom.
"Okej vi går och köper en glass" föreslår han och jag nickar lite.
Efter vi ätit upp glassen ser jag en fotograf bakom en buske som tar bilder på oss. Jag ler smått innan jag vänder på klacken och går till Justin igen.
Han måste ha märkt alla paparazzis eftersom han kysser mig på kinden. Jag ler generat och inte av det skådespel vi spelar. Det pirrade faktiskt till i magen när hans fuktiga läppar mötte min hud vilket är konstigt eftersom att jag inte ens är kär i honom.
Jag tittar ner på mina skor. Justin hade köpt dom åt mig efter han sett mina fula Converse. Han sa:
"Jag vill ha en snygg flickvän"
Jag småflinar åt minnet medan vi går genom den fridfulla parken. Det var faktiskt ganska många där. Barn, ungdomar, vuxna och till och med gamlingar.
Jag känner främlingarnas brännande blickar i nacken när de kollar konstigt på mig. Jag skulle ju nog också göra det. Det är ju inte alltid man ser Justin Bieber kyssa en tjej. Antar jag..
Jag skakar bort tankarna och märker att Justin ändrar riktning mot parkeringen. Jag säger inget utan går i samma takt. När jag knäpper fast säkerhetsbältet frågar jag honom försiktigt.
"Kan du skjutsa hem mig?" Han skrattar till. "Vart?" jag tänker efter innan jag snabbt svarar.
"Till Demi" jag kommer ihåg att vi skulle mötas.
"Varför?" undrar han. "Jag skulle träffa henne klockan 3" svarar jag som om det vore uppenbart.
"Sure, när ska jag hämta dig?" jag rynkar pannan.
"Du ska väl inte hämta mig. Jag kan sova över Demi" säger jag.
"Oh no honey. Du kommer vara hos mig inatt" skrockar han. Oh boy, säger jag i mitt huvud och lutar mig ner i sätet med en suck.

Jag möter Demi med ett brett leende på läpparna. Det ser ut som om hon kollar bakom mig innan hon möter min blick. Hon besvarar mitt leende och ger mig en vänskaplig kram.
"Skjutsade Megan dig?" undrar hon plötsligt.
"Nope.. Justin" jag kollar på henne men hon ser uttryckslöst på mig. Jag viftar med handen vid hennes ansikte.
"Mår du bra?" jag skrattar lite. "Ja, jag är bara lite ovan" mitt leende suddas ut och jag nickar istället förstående.
"Kom in då!" hon gör en gest att jag ska komma in som jag gör snabbt.
"Vad har du gjort idag då?" frågar jag snällt. "Väntat på dig" ler hon.
"Du?"
"Parken med Justin. Han sa att det skulle vara bra om vi fick lite publicitet för att...du vet" hon svarar med ett enkelt japp innan hon går till köket. Jag möter Scarlett som ger mig ett flin.
"Hej!" tjuter hon glatt och kramar om mig kort. "Jag har saknat dig" jag skrattar till. Demi ställer sig bredvid mig och ger mig jordgubbar.
"Ehm. Har du möjligen" börjar jag men Demi och Scarlett fortsätter åt mig.
"NUTELLA" skrattar dom i kör. Scarlett tar en på diskbänken. "Ni kom ihåg" säger jag tacksamt.
"Hur ska man glömma bort det?" Scarlett ger mig en oseriös blick. Jag ger en oskyldig min tillbaks innan jag doppar en jordgubbe i Nutellan.
Allt känns faktiskt perfekt.
___________________________________________________________________
Mååååånga perspektiv.
Men det hände väl rätt mycket?
Vad tycker du?
Kommentera och berätta!
Så kommer nästa kapitel snart!