More than distance between us - 2

Previous

 Selena hade valt att sova över Scarlett så jag åker hem ensam vilket inte är så lockande.

När jag låst dörren slänger jag mina nycklar på bänken. Jag sätter mig ner huvudvärken blir allt värre. Jag sparkade i luften. Jag kastar ett öga på klockan, tjugofyra minuter över tolv. Jag grepar tag om min väska och går mot vardagsrummet. På vägen hör jag något ljud. Som låter som en radio, dator eller TV. När jag kommer in i rummet sitter Justin i soffan och tittar på MTV.

 "Du är sen"

 Jag bet mig i läppen irriterat och satte mig upp på madrassen och kollade på Scarlett som andades tungt vilket betydde att hon fortfarande sov. Jag har försökt sova utan resultat.
Jag sträcker mig efter min iphone och kollar klockan som visar 7. Jag klickarmig in på Instagram och går igenom de nya bilderna. Demi har skickat en bild från igårkväll, det hade börjat regna och bilden är på ett blött fönster. Jag kollar texten: Good things happen to those who wait
Min panna bildar små veck. "Konstigt" mumlar jag.
Jag gillar ett par bilder. Ett par nya likes på min sida. Vissa märkte jag var från festen igår. Jag låser bara mobilen och reser mig upp på väg att väcka Scarlett. Hon ser så fridfull ut så jag trippar istället bara ner. När jag kommer ner greppar jag tag om en banan. Samt sätter mig ner framför datorn.

Jag gör en slarvig fläta och sätter en rosätt istället för en vanlig tofs. Snart kommer Scarlett ut genom toaletten ombytt till en blå klänning med ett bälte vid midjan och en rosa blus.
"Snyggt" kommenterar jag.
"Tack, detsamma" ler hon. Jag kollar på mina kläder vilket bara är en vanlig over-size tröja instoppad i en ganska lång kjol. Jag besvarar hennes leende.
"har du sett Demis senaste uppdatering på inta?" undrar jag och Scarlett kollar på mig. "Nej" hon ruskar på huvudet så att hennes utsläppta hår viftar åt alla håll.
"Får jag se?" frågar hon. Jag nickar och get henne min telefon. Hon rynkar pannan som jag gjort.
"Tror du det hänt något" hon rycker på axlarna.
"Vi kan hämta henne så kan vi åka till Gallerian" föreslog hon. "Kan vi inte slappa" gäspade jag och sträckte på mig. "Det är inte mitt fel att du sovit på fel sida" trotsade hon mig. Hon hade rätt.
"Jaja" muttrade jag.
"Det är inte så lång tid kvar på sommarlovet, bara några veckor" suckade hon. "Kommer du börja på samma universitet som jag?" jag lägger armarna i kors.
"Självklart" svarar hon och dricker upp sitt glas fanta.

"of course"

"Jag ringer Demi" jag fiskar upp fickan och slår hennes nummer.

 

Jag stönar och håller kudden hårt som jag har i mitt knä. Justin hade bett mig stanna här efter vårt 'samtal' som fortfarande spelas upp i mitt huvud:

"Du är sen" säger Justin och vrider huvudet åt mig. Jag borde sett hemsk ut. Jag stod där bara. "Jag vet, jag gick till Scarlett och lämnade Selena" ljög jag och kollade på min klänning. 

"Sure, det märks när du ljuger" säger han envist. "Okej okej, Jag gick till en fest..." erkänner jag och vågar höja blicken. 

"Även fast jag sa åt dig att stanna?" jag nickar och fuktar läpparna nervöst. 

"Är du arg?" vågar jag fråga. 

"och besviken" tillägger han. Jag biter mig på tungan. "Du kan inte bara sticka när du vill och tro att jag är okej när jag kommer hem och inte vet vart du är. När jag säger att du ska stanna, GÖR du det" gormar han och höjer rösten på gör. 

"Fine, We all make mistakes. Men det är mitt liv! Du bestämmer inte över mig!" trotsar jag och gör en gest. Justin öppnar munnen men jag hinner före. "Selena har haft en tuff tid. Hennes mamma var exakt som du eller är som du. Dricker och ligger med vem som helst. Selena behövde stå ut med det i flera år och har inte fått ha kontakt med sina gamla vänner. Så jag ska lägga min tid på henne nu så att hon glömmer allt det där och du får bara bita ihop" ryter jag argt. 

"Gå till ditt rum" säger han och sätter sig ner igen. 

"Vet du hur löjlig du låter" 

"Nu!" han höjer rösten ännu en gång. "Ibland är du bara så jävla jobbig. Som om du bara bryr dig om dig sjölv" stönar jag och springer upp till mitt rum. 

"Ego" viskar jag för mig själv och begraver mitt ansikte i en kudde. När jag höjer ansiktet har små tårar runnit nerför mina kinder. Jag sneglar ut mot fönstret. 

Det regnar. Jag blundar för att samla mig men det slutar med att jag somnar på sängen med kudden i famnen. 

Jag avbryts av mina tankar av att min mobiltelefon ger ifrån sig ett tjut.

"Hej, Demetrina Lovato vem är det?" hälsar jag.
"Hej Demi! Jag och Scarlett ska till Gallerian, vad säger du. Hänger du med?" svarar Selena glatt i andra änden. 

"Jag vet inte.." börjar jag men hon avbryter mig snabbt. "Kom igen" ber hon. "Fine...ska fråga Justin. Skickar sms snart" säger jag bara och lägger på. Försiktigt tassar jag fram till dörren och öppnar den långsamt. Jag kollar mig runtomkring. Ingen Justin. Bra. 

Jag småspringer nerför trappan. Antagligen är han väl någonstans och hänger med sina vänner. 

Jag skickar ett enkelt sms till både honom, Selena och Scarlett.

Vinden träffar mig. Jag blundar för en sekund. Jag joggar nerför trapporna och där väntar Scarlett och Selena som jag dock inte ser. 

"Hej!" hojtar Selena och öppnar dörren åt mig bak. Jag tackar och hälsar och sedan startar Scarlett motorn igen. 

"Så...allt bra?" tvekar Selena och kollar på mig ganska oroligt. "Bra, allt är..Perfekt" ljuger jag.

"Kom igen. Jag är din bästa vän, jag vet när du inte säger sanningen" jag tittar på Selena.

"Exakt" håller Scarlett med.

"Jag och Justin diskuterade igår. När jag kom hem var han redan hemma och han kom på var jag hade varit." erkänner jag. 

"Oj. Lät han dig gå nu?" undrar Selena. 

"Vet inte..." mumlar jag lågt och låser upp min iphone. Inget sms. Jag ruskar på huvudet. 

"Du kommer bara göra det värre" gissar Scarlett men bryter inte blicken från vägen. Jag biter mig på ena nageln. 

Selena ger Scarlett en menande blick. 

Shoppingturen gick som förväntat..i slowmotion. 

"Kan vi inte köpa något att äta" klagar jag. 

"Visst. Vi går till Macdonald's" ler Scarlett. "Nej, jag vill inte vara på restaurangen" säger jag och Selena samtidigt. 

"Visst" skrattar Scarlett och vi går till parkeringen. Jag hoppar in i bilen och snart vibrerar min mobil. Inte Justin bara tele2. Jag stänger av mobilen och innan jag vet ordet av är vi vid beställnings automaten. 

"Välkommen till Macdonalds, vad vill ni beställa" hör jag. "2 nyggetspaket med 4 bitar, en vanlig hamburgare, 3 smoothies i chokladsmak och 3 stora läsk sprite" rabblar Scarlett upp i ett svep. 

"Okej! Ni får lov att köra fram" hör jag innan vi rullar iväg. 

Jag tar tag om maten. "Är du säker att du inte vill sova över här?"frågar jag. 

"Nepp det behövs inte" jag visste vad Selena menade med det. På ett eller annat sätt behövde jag på slutet prata med Justin. 

Jag kliver ur och ser bilen starta och snart försvinna iväg. Jag vänder mig om och kan se i ögonvrån hur någon närmar sig. 

"Hey, baby" ropar Justin och kramar mig. Jag hinner inte reagera så jag besvarar kramen. Jag ler.

Han avbryter kramen. "Jag är ledsen" viskar han. Nu är vi så nära att våra läppar snuddar vid varann. 

"Det är okej" förlåter jag honom. Jag besvarar han leende och vi går hand i hand in. 

Första gången Justin faktiskt varit snäll. Visst han har varit snäll men aldrig sagt förlåt. 

Jag tar av mig mina ytterkläder likaså Justin. 

"Jag saknade dig" säger han. "Vart har du gjort idag" 

"Hängt med vänner" som jag trodde. Jag nickar bara och hänger min jacka. "Du då?" han ger mig en retfull blick. 

"Gallerian med Selena och Scarlett" svarar jag torrt. "Okej babe" Han närmar sig mig. 

"Såg du inte mitt mess?" han kysser mig blött. "Nej" mumlar han mot mina läppar.

Jag kysser honom och låter våra tungor mötas. Den blir allt mer passionerad och intensiv för varje sekund. Han lyfter mig och sätter mig på bordet samt ställer sig mellan mina ben. 

Jag andas in en gång innan jag ännu en gång möter hans mun. 

Han kysser mig på halsen och fortsätter neråt. Han kollar upp på mig innan han tar bort min tröja. 

Holy shit. 

Jag målar mina naglar och gör små mönster. Jag älskar mitt mintgröna nagellack som var min favorit. När jag var klar tog jag ett genomskinligt nagellack.

Det får duga, tänker jag.

"Sel!" skriker Scarlett nerifrån.

"Kommer" skriker jag tillbaks. När jag kommer ner sitter hon framför datorn. "Kolla" hon pekar på skärmen. "Börjar vi 1 vecka tidigare!" utropar jag. 

"Tydligen. Högskolan har skickat ett mejl till alla som ska börja där" suckar hon besviket. 

"Jaså. Jag har inte jag" jag håller upp min mobil och kollar inkorgen. 

"Skumt. Är du säker att du kommit in" 

"Såklart jag fick ju det där jäkla brevet"  Scarlett rycker på axlarna. 

"Skumt" upprepar hon bara. "Well, well....nothing to do about it" jag putar på läppen. 

"Hur mycket är klockan" fortsätter jag. "Vet inte 10 kanske" gissar Scarlett. Hon har rätt jag ser väggklockan som visar 10. 

Jag reser mig upp och släpar mig fram till trapporna. "Vart ska du?" Scarlett kollar på mig. 

"Sova..jag behöver faktiskt också lite sömn" jag stannar upp i trappan och hon flinar.

Jag vaknar av alarmet. Scarlett har redan gått ner eftersom jag inte ser henne. Jag stänger alarmet och önskar att jag tryckt på snooze. Jag gäspar innan jag raskt sätter mig upp. Jag öppnar min resväska bredvid madrassen och väljer en blommig t-shirt och shorts. Jag gör en slarvig knut i håret och sätter ett diadem så att allting sitter på plats. Jag ställer mig upp och tar ett par enkla örhängen samt halsband. Något snyggt ska man väl ha? 

Jag öppnar dörren och stänger den bakom mig innan jag stapplar iväg till köket. 

"Godmorgon" hälsar Scarletts mamma stressat. 

"Godmorgon, har du brottom?" undrar jag. "Jag ska bara till jobbet" innan jag hinner svara har hon passerat mig och hoppar in i bilen. 

"Tja" Scarlett sitter redan och hugger in i måltiden. Själv är jag hungrig så jag tar tag om Super Brain och håller ner det i en prydlig skål. "Här" hon ger mig ett glas juice. Jag sätter mig ner medan hon lutar sig mot bänken. "Så vad är nyheterna du berättade igår?"

" So what's the news you talked about yesterday?"

Snart plingar det till på dörren. "Hon är här" utbtister Scarlett och springer fram till dörren. Vem? Vart? Va? 

Jag dricker upp vätskan i mitt glas och följer efter Scarlett till dörren. Hon öppnar den hastigt. 

"Heej" säger Megan. 

"Hej" mumlar jag förvirrat. "Här är överraskningen!" tjuter Scarlett glatt. 

"Megan?" jag pekar på Megan som fortfarande står vid dörren. 

Scarlett nickar upphetsat. "Vi ska ha girlz night!" hojtar Scarlett, 

"Ska vi?" frågar jag och Megan i kör. "Jaa" Scarletts huvud guppar fortfarande upp och ner. 

"Vilken film ska vi se?" 

 

Jag äter frukosten i tystnad. Hade det verkligen hänt? Asså hände det igår? Drömmer jag fortfarande?

Så många frågor utan svar. 

Justin hade säkert gått tidigt eftersom han inte var hemma när jag vaknade. Nu satt jag fortfarande i pyjamas. Plötsligt känner jag mig inte hungrig längre.

Jag ställer disken i diskmaskinen och går till badrummet. Jag drar av mig mina kläder och ställer mig i duschen. Jag låter det svala vattnet forsa nerför min kropp. 

Som ett mirakel kändes min kropp från stel och orolig till lugn och avkopplad.  

Efter femton minuter kliver jag ut ur duschen och torkar mig. 

Ska jag ta på mig smink? Maskara skadar väl inte, tänker jag och öppnar min sminkväska. 

Jag tar min dåliga maskara för att inte slösa på min dyra och efter det tar jag lite läpp balsam samt läppglans. Klart! 

Jag hör en ringsignal men inte från min mobil utan från hemtelefonen. Jag hade nästan glömt att vi har den kvar. Och där är den, hängandes på väggen. 

"Hej det är Demetrina" svarar jag och försöker låta trevlig. 

"Hej gumman hur är det" ler mamma. Jag kan inte se henne men jag vet att hon alltid svarar med huvudet på sned och med sitt snälla leende. 

"Hej mamma hur är det?" säger jag och slår mig ner på soffan så att den bildar en grop under mig. 

"Det är bara bra. Hur mår Justin?" fan, vad ska jag svara....

"Du vet, den vanliga gamla visan" det duger hoppas jag. 

"Bra antar jag då. Du kan du åka till banken i centrum?" 

"Varför jag" jamar jag som ett barn. 

"Kom igen nu, var inte löjlig. Du gjorde det ju alltid förr"

"Men det var då, nu är jag faktiskt nitton nästan" försvarar jag mig. 

"För mig?" 

"Okej" ger jag mig. 

"Tack, sötnos du är en välsignelse" 

"Jaja, spara på larvet" muttrar jag. 

"Älskar dig min ängel! Var försiktig och åk sedan hem till mig och din far" 

"Visst, sköt om er. Hej, hej" jag lägger på och tar tag om min jacka och knyter mina skor. 

Bra start på dagen.