"Vad menar du?" Han ser på mig med rynkade ögonbryn.
"Justin, jag vill inte vara ihop med dig om du fortsätter såra mig" förklarar jag. "Du måste förtjäna mig, Justin"
"Lyssna på mig" ber han. "Penelope la något i min dryck okej, hon gjorde så att jag blev drogad eller nått" berättar Justin.
"Penelope?" Undrar jag.
"Tjejen som kysste mig"
"Spelar ingen roll"
Demis perspektiv:
Jag lägger mobilen mot örat och väntar på signalerna.
"Hej Demi!" Säger hon glatt som om hon inte trodde att jag skulle ringa.
"Hej Selena, what's up?"
"Ska jag vara ärlig så är det inte så bra här borta" svarar hon.
"Just det! Jag hörde av Scarlett att du är i LA. Varför är det inte bra?" Frågar jag.
"Du vet hur det är när man är i Justins liv"
"Vadå har han varit med en annan tjej eller?" Jag höjer ögonbrynen.
"Japp, men jag har inte förlåtit honom, han måste kämpa om han vill ha mig" hon fnissar snabbt på slutet men det försvinner lika snabbt som det kommit.
"Ledsen tjejen, men det är ju egentligen ingen chock."
"Hehe, a eller hur" svarar hon. "Hur är det i Stratford?"
"Som vanligt, bara att det skett ett mord på någon så alla är lite skeptiska men inte Megan i alla fall. Hon gosar bara med sin gosing Logan" skrattar jag.
"Ung kärlek" skrattar Selena.
"Hur är det övrigt då?" Jag byter till andra örat.
"Jag träffade Jazzy, en riktigt härlig tjej ska du veta. Och så har en het kille spanat in mig. Justin gillar förstås inte det men jag fick killens namn och nummer och han vill att jag ska ringa vilket jag inte ska göra. Hmm, vad mer... Åh jag kan ju inte glömma, jag har varit på en klubb också. De är väldigt galna här i Los Angeles" jag skrattar till.
"När kommer du tillbaka?" Undrar jag nyfiket.
"Vet inte, men inte snart... Om 2 veckor eller något" suckar Selena besviket.
"Men se de positivt, tiden kommer bara rinna iväg"
"Tiden har inte gått snabbt för mig på sistone... Jag har fortfarande den dumma huvudvärken som följt med mig i flera timmar."
"Krya på dig Sel, måste gå. Vi ses"
"Ses bestie" med det klart lägger hon på. Egentligen har jag inget att göra men jag börjar bli hungrig. Jag tar tag om mina nycklar och går mot dörren. Jag har precis kommit hem från universitetet. Vi fick sluta extra tidigt så jag har inte ätit lunch än. Jag tar på mig min läderjacka och mina sneakers. Bilnycklar (check) pengar (check) mobil (check). Något mer? Tror inte det. Jag öppnar dörren samt låser den bakom mig innan jag joggar fram mot bilen.
Jag är glad. Glad över att jag hört Selenas röst. Det var länge sedan sist. Men båda har haft fullt upp.
När jag kommer fram till Starbucks beställer jag kaffe med karamell smak. Lite för söt men det är det som gör den s god. Jag betalar och sätter mig vid ett bord. Jag fiskar upp min mobil och hörlurar och lyssnar på Katy Perry. Jag har alltid gillat hennes musik. Jag sätter på mig mina nya kritvita hörlurar och drömmer mig in i låten. Jag brukar alltid fantisera att det är jag som sjunger musiken och står på scenen. Men det skulle ju aldrig hända.
"Demi! Gud!" Scarlett sliter av hörlurarna.
"Vad håller du på med?"
"Jag har något riktigt riktigt viktigt att berätta..."
Selenas perspektiv:
Jag suckar när vi kliver ur bilen. Av lättnad och av irritation. Justin hade som vanligt tvingat med mig iväg. Den här gången till en konferens. Till någon Adidas grej som jag inte bryr mig om. Jag vill vara hemma. Var som helst förutom här. Vi går mot en hiss med en livvakt bakom oss. Han trycker på våning 7 och vi åker uppåt. Byggnaden är väldigt hög vilket nästan skrämmer mig. Vi säger inte ett ord. Justin bara glor på hissdörren som om det på något magiskt vis ska g snabbare. Idiot. Jag drar upp min mobil ur fickan men hinner inte låsa upp tills vi är på rätt våning, jag drar en hårslinga bakom örat innan vi går i den ruskiga korridoren. Livvakten knackar på en av dörrarna och snart öppnas den av en man i fyrtioårsåldern.
"God dag" hälsar han och kliver åt sidan. Vi går in där massor av folk sitter och stirrar på oss. Det kan inte bli bättre än så här.
"Äntligen" stönar jag när vi kommer ut ur rummet. När vi gått in var klockan fyra och nu är den sex. Det kändes som ett år att sitta där på den obekvämt hårda stolen med ett glas vatten i handen och ett papper framför en. Jag hade behövt gå på toa minst 3 gånger men vågade inte fråga. Jag är rätt blyg av mig när många personer är där. Justin verkade också ofokuserad. Han bara nickad och 'hängde med'.
Jag hade fått några adidas saker eftersom de blev så glada att jag ville komma. Vilketbjag egentligen inte ville. Jag tror bara de vill att jag ska göra reklam. Jag kollar på påsen som de gett mig. Justin erbjöd sig att bära den åt mig. Jag hade sagt att jag kunde göra det själv så han tog den ur min hand istället.
När vi kommer ut ur byggnaden står massa skrikande fans. Som en reflex håller jag Justins hand hårt.
"Justin.." Mumlar jag.
"Hitåt" säger livvakten och går tillbaka. Justin ler mot sina beliebers innan vi gör igenom dörren livvakten öppnat. Tydligen är det baksidan. Samma bil som vi kommit med står fint parkerad. Vi hoppar in i den snabbt för att undvika alla paparazzis som lyckats hitta bakvägen också. Jag hatar paparazzis, tänker jag och pustar ut när bilen väl rullar ut.
Jag märker att jag fortfarande håller Justins hand men jag fortsätter hålla hans hand.
Man kan väl hålla sitt ex i handen...eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar