"Hej Demi! Va....Varför gråter du?" undrar hon. Jag skakar på huvudet besviken på mig själv och springer fram till henne och kramar om henne.
Hon besvarar min kram. Det tar en lång stund innan jag släpper henne.
"Vi kan väl gå in i alla fall?" det låter inte som en fråga men jag nickar och släpper in henne.
Alla känslor bubblar inom mig. Jag vet inte vad jag känner, hur jag ska känna eller vad jag känner.
Allt är som en soppa inom mig. Men jag vet en sak som jag känner. Besviken. På mig själv.
Vi går till Vardagsrummet och sätter oss ned i soffan.
Jag torkar mina tårar.
"Vad har hänt?" säger hon lugnt.
"Jag är så ledsen Selena!" gråter jag och slår armarna om henne.
Hon klappar mig tröstande på ryggen tills hon långsamt släpper mig.
"Förlåt" viskar jag och rättat till min stickade tröja. Jag minns att jag fått den från farfar. Innan han 'gick bort'.
"Demi, varför är du ledsen?" undrar hon allvarligt och jag möter hennes blick.
"Jag är ledsen över det jag gjorde mot dig... Jag skulle inte ha överreagerat" snyftar jag. Hon ruskar på huvudet.
"Du behöver inte vara ledsen längre." lugnar hon mig. "Jag skulle inte ha åkt. En film är inte viktigare än vår vänskap"
"Nej" svarar jag med bestämd röst. "Allt är mitt fel"
"Lägg av Demi!" jag rycker till när hon plötsligt höjer rösten.
"Men det är ju det..."
Selenas perspektiv
Jag tar 2 koppar och häller den varma oboyen i båda två. Eftersom jag såg ett par marshmallows så kan jag inte låta bli att hälla i några. De är ljusrosa och hjärtformade. Söta och säkert goda.
Jag stoppar i minst 5 stycken i kopparna (om inte mer) och går sedan till vardagsrummet. Jag ser Demi sitta och pilla med sina korta shorts. Jag har försökt övertala henne om att det inte är hennes fel att vi blev osams men jag tror fortfarande att hon inte är riktigt övertygad.
"Det är inte ditt fel, det var mitt. Jag skulle ha sagt åt dig att jag skulle åka iväg" säger jag.
"Det är inte därför jag är ledsen längre" mumlar hon och kollar på mig tårögd.
"Va?" jag ser oförstående på henne.
"För att jag är svartsjuk på dig" en tår rinner nerför min kind.
"Jag förstår inte" svarar jag. Jag får hennes ögonkontakt.
"Jag är svartsjuk på dig för att du har Justin och inte jag" hennes röst är darrig. jag förstår inte varför det känns som om någon stuckit en kniv i min mage när hon säger det. Jag kniper ihop ögonen och fuktar läpparna frustrerat.
"Men ni är ju inte ens ihop, så jag förstår inte varför jag är det. Du gillar inte ens Justin. Du sa ju det eller hur?" Ja, jag sa det men saker har förändrats. Efter en stund har jag börjat gilla honom. På riktigt. Jag öppnar ögonen. Demi väntar fortfarande på mitt svar.
"Ja men alltså...jag börjar gilla honom" får jag ut.
"Va!?" undrar hon chockat.
"Japp" jag förstår att hon är chockad. "Du hatar mig eller hur"
"Nej" säger jag men hennes ansiktsuttryck kan jag inte riktigt lita på.
En pinsam tystnad ligger mellan oss. Ingen vet vad vi ska säga. Jag måste dejta Justin. I alla fall tills Scooter säger att vi inte ska det.
Jag tar en bit av min marshmallow. God.
"Jag vet inte vad jag ska säga" säger Demi till slut.
"Jag med" erkänner jag. "Jag känner mig dålig. Som om jag inte kan göra någonting"
Resten av den stunden blir väldigt kort. Snart piper min telefon och jag måste gå. Jag kramar om Demi en sista gång tills jag ser Justins bil och skyndar mig det.
Det ser ut som om det ska börja regna. Som jag trodde så börjar det regna så fort vi kommer fram till Justins hus. När jag kommer in känner jag en dålig känsla och en bra känsla.
Jag är glad att jag och Demi inte är osams. Men jag är ledsen över att både jag och Demi är kära i samma person. Och inte vem som helst utan Justin Bieber.
Alla tonåringarnas dröm. Han som jag hatade förut på grund av hans nya beteende. När han var yngre så lyssnade jag faktiskt på hans musik. Och köpte Never Say Never på DVD.
Jag skakar bort alla mina snurriga tankar. Utan att jag märkt det hade jag hängt min jacka och knutit upp mina skor. Jag går direkt till köket där laptopen står prydligt.
Jag går in på min mejl. En massa reklam från, Facebook, Instagram twitter och mycket mera.
Jag suckar och går in på hollywoodlife, jag vet att jag inte borde men jag börjar bli som Scarlett. Jag vill se vad alla gossip sidor säger om mig!
Jag ser bara en massa nya bilder på mig och Justin i New York samt på flygplatsen. Woow, alla dessa 'paps' är snabba, tänker jag stumt.
"Säg hej!" säger Justin och riktar sin telefon mot mig. Jag förstår snabbt att han gör en annan video till sina fans på instagram. Som han gjort hela tiden nu för tiden.
"Heej! Det är jag" ler jag och vinkar.
Sen fortsätter jag med internet sökandet.
I slutändan så är jag stolt över mig själv. Jag har uppdaterat twitter, facebook och instagram och svarat på fanfrågor/mejl. Och speciellt chattat med mina vänner.
Tydligen har Megan skaffat sig en labradorvalp. Den är beige och heter Mike. Supersöt, jag är glad för henne. Hon tjatade om den hela tiden och skickade en massa bilder så att jag behövde säga att jag behövde gå.
Jag hatar att ljuga för mina vänner men det där är gränsen. Sen skypade jag med Scarlett och vissa vänner i England.
Jag visste inte att de skulle kontakta mig men tydligen har de saknat mig vilket jag tycker är underligt eftersom vi inte spenderade så mycket tid tillsammans.
Men aja back to the reality. Min telefon surrar till i min ficka.
"Hej, det är Selena" svarar jag trevligt och ställer mig upp och går fram och tillbaka. Jag kan inte sitta still ibland när jag pratar i telefon.
"Hej det är jag" regissören. "Det gick ovanligt fort att klippa ihop scenerna och allt. Vi vet inte den exakta tiden men kanske på måndag eller tisdag nästa vecka" babblar hon på snabbt.
"Efter ni klippt ihop scenerna då?" undrar jag.
"Då ska vi fixa till några saker och råka posta några saker på internet så att alla blir intresserade. Sedan kan du twittra lite om att du har jobbat på ett nytt projekt men säg inte vad filmen heter"
jag nickar även fast hon inte kan se mig. "Visst""
"Det var allt filmen kommer att komma ut i slutet av nästa månad" bekräftar hon men jag hör att hon är osäker.
"Varför så tidigt?" frågar jag och rynkar pannan.
"För att annars krockar allting med en annan film som vi vill hålla lite isär från denna eftersom den är ungefär likadan fast med en annan story och lite annat. Annars måste de vänta i ett år för att den här filmen ska komma ut och de vill vi inte eller hur?" det låter inte som en fråga men jag svarar "Ok" ändå.
"Bra, vi ses sen adjö" säger hon innan jag hinner svara och stänger av.
Yajks.
Demis perspektiv:
Jag suckar upprört och kollar på Pitch Perfect. Alla säger att den är så jäkla bra men hittills tycker jag den inte är så värst bra. Jag skyfflar i mig ännu en sked med glass. Ben & Jerrys. Alltid lika gott. Den här gången hade jag valt strawberry cheesecake. Jag hade insett att jag verkligen äskar cheesecake. Men ingen slår cookie dough.
Jag har dåligt samvete. Varför hade jag ens tagit upp det där med Justin i första hand. Och hon gillar honom nu. Jag kan inte låta bli all svartsjuka bubbla upp. Till slut stänger jag av TVn. Jag är inte på humör och titta på filmer just nu. Jag stönar när telefonen ringer. Motvilligt sträcker jag på ryggen och svara.
"Scarlett is heere!" Den rösten är svår att inte känna igen.
"Tja vad händer?" Undrar jag som om inget hänt.
"Du borde inte fråga mig, det ska vara tvärtom" svarar hon. Jag fnittrar till men det går inte som planerat. Jag låter helt bortgjord.
"Hur gick det med Selena?" Frågar Scarlett och byter samtalsämne.
"Hur vet du det?" Jag höjer ögonbrynen.
"Gumman, Stratford är en pytteliten stad, skvallret går lika snabbt som..jag vet inte vad!" Jag skrattar.
"Va ärlig"
"Okej. Här kommer sanningen. Jag är avundsjuk på Selena för att hon gillar Justin. Hon berättade det till och med idag" avslöjar jag.
"Och det är nu du märker det? Har du inte sett den där glimten i hennes ögon när hon är nära Justin?"
"Det är det som är problemet, Scar!" Tjuter jag frustrerat och biter mig i underläppen.
"Ska jag vara snäll eller ärlig?" Undrar hon. Jag funderar en stund innan jag svarar.
"Både och"
"Okej.." Det låter som om hon tänker för fullt vad hon ska svara. "Det är inte lätt när sin bästis blir ihop med sitt ex. Jag skulle reagera likadant. Men du måste tänka som hennes perspektiv. Hon kan verkligen inte göra något åt saken. Jag är säker på att om hon inte skulle ha det där avtalet så skulle hon dumpa honom direkt"
"I know men.."
"Du borde stötta henne" avbryter Scarlett mig. Jag nickar.
"Du har rätt"
"Jag vet att jag har det. Så, ska vi mötas senare ikväll och äta middag?" Undrar hon.
"Visst, vilken tid?" Svarar jag ointresserat.
"Sju, vi möts vid pizza hut"
"Ses hejdå" jag lägger på och stönar. Jag har verkligen inte lust att följa med Scarlett någon stans men hon lät så hoppfull och glad så att man inte kan säga nej. Å andra sidan så måste jag få bort alla dåliga tankar om Selena. Hon skulle aldrig tänka så om mig.
Selenas perspektiv:
Jag vaknar och sträcker ut armen för att förhoppningsfullt finna Justin. Men han är inte där. Snabbt grips jag av panik och slår upp ögonen hastigt. Min blick möter först taket. Jag sätter mig upp och kollar runtomkring mig. Japp, jag är kvar i Justins sovrum. Men var är Justin. Jag ställer mig upp och tar på mig j
justins tröja han använde igår samtidigt som jag går igenom hallen. Snart ser jag honom påklädd och klar.
"Varför väckte du inte mig?" Undrar jag lite irriterat.
"Du vaknade ju nu ändå" svarar han bara utan att slita blicken från mobilen. Jag slickar mig om läpparna och himlar med ögonen innan jag går bort mot datorn.
"Vadå fel lösenord!" Utbrister jag och kollar argsint på Justin. "Har du loggat in på min dator och ändrat lösenord?!"
"Japp, lösenordet var enkelt. Det var Demi" säger han och nickar. Jag stönar.
"Du får lösenordet om du äter frukost" han pekar mot köket.
"Men jag är inte hungrig" klagar jag.
"Jag är inte på morgonhumör så gör som jag säger tack" han nickar mot köket. Jag stampar i golvet innan jag går motvilligt till köket.
"Duktig flicka" ropar han bakom mig.
"Äsch, stick och brinn" skriker jag tillbaks. Jag kan höra ett svagt skratt innan jag kommer till köket
Jag tar en limpa som jag rostar. Medan jag väntar tar jag min mobil.
"Har han fixat min mobil också? Den jäveln..." Mumlar jag och lägger min mobil på bordet. Jag lägger det där för våldsamt men jag bryr mig inte. En spricka är väl ingen fara.
Snart poppar brödet upp. Det är lite bränt men vem bryr sig egentligen? Jag brer mackan och börjar äta.
När jag är klar dricker jag juice på mitt sätt. Direkt ur förpackningen.
När jag kommer tillbaka så pratar Justin i telefon. Vilken chock, tänker jag och går upp för trapporna. Jag vet att Justin inspekterar mig men jag ignorerar det. Jag är så himla sur på honom just nu.
Jag tar fram ett par jeans och ett linne som jag snabbt tar på mig. Sen små springer jag nerför trapporna. När jag kommer ner har Justin redan pratat klart.
"Knyt skorna" beordrar han mig.
"Varför?" Jag lägger armarna i kors. Han ger mig en blick som betyder typ: shut your mouth and do what i tell yah. Jag ger honom samma tillbaks men knyter mina converse.
"Bra, följ med mig ut" han tar mig hand och låser upp dörren.
Vi går till baksidan där jag möts av förvånad.
2 cyklar står där skimrande nya.
Vad har han gjort nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar