Selenas perspektiv en och en halv vecka efter
Jag kollar trött på Justin medan han steker äggen som vi ska äta till frukost. Igår var det sista inspelningsdagen. Allt blev klart. Ovanligt snabbt tycker jag men det är väl så det är. Vi körde non´ stop. Asså bokstavligt talat dygnet runt. I början var jag pigg och glad men de senaste dagarna har sömnen kommit fram. Regisören hade sagt att jag var en jättebra skådis. Min stylist hade berättat för mig att det inte är ofta man gör henne säga det. "Du har betett dig riktigt bra" hade min stylist även tillagt. Hon hette Maria.
"Hallå?" jag ruskar på huvudet och ser Justin som viftar med handen framför mitt ansikte.
"Vad?" undrar jag sömndrucket.
"Äggen är klara.. What in the hevens, tänkte du på? Du var helt borta" säger Justin och ger mig min tallrik tillbaks. Nu med ett ägg på. Justin är inte världens bästa kock men han är otroligt bra på att laga ägg. Mycket bättre än mig i alla fall.
Jag käkar upp maten och tittar ut genom fönstret. Det regnar. Det gjorde de igår också.
"Vart ska vi åka nu då?" frågar Justin efter en lång tystnad. Jag rycker på axlarna. "Hem?"
Jag ville inte hem. Vad skulle jag göra där? Jag har ju slutat på universitetet och Demi hatar mig för det. Vad är det egentligen för bra?
"Jag vet inte om jag vill" jag känner en klump i min hals. Han nickar bara och tar en tugga av hans ägg.
"Jag ska på turné snart, typ om 3 veckor eller nått" avslöjar han.
"Vad ska jag göra då" suckar jag och skjuter tallriken bort från mig.
"Åka någonstans" säger han.
"De ända platserna jag kan åka till är London eller Kanada" mumlar jag.
"Åk till något av de ställena då" svarar han.Jag skulle absolut inte vilja åka till UK igen. Jag har inte ens några kompisar där. Visst..ett par vänner har jag väl skaffat som Dean och Rylie men för mig räknas det inte.
"Kanada" säger jag högt.
"Vadå Kanada?" undrar han och äter sista biten av sina ägg.
"Jag vill åka till Kanada"
"Okej, när vill du åka?" frågar han.
"Så fort som möjligt"
Jag tittar ut genom fönstret en sista gång innan jag blundar för ett ögonblick. Jag hatar känslan när ett flygplan landar. Det påminner mig om att det ska krascha. Jag undrar om jag valt rätt val.
Jag kunde ju åka till Spanien. Sola och glömma bort alla bekymmer. Men jag måste reda ut detta. Jag är en sådan person. Jag måste fixa allt med Demi. Jag kommer känna mig mycket bättre, övertalar jag mig skälv. Jag känner lite hopp inom mig.
Jag öppnar ögonen och ser redan ett par personer knäppa upp säkerhetsbältet. Inklusive Justin.
Han hade sagt åt mig att ta på mig luvan och ha solglasögon hela resan. Det hade inte vart världens bästa resa men jag har varit med om värre resor i mitt liv.
Som den gången jag lämnade mitt hem och åkte till London.
Jag knäpper upp säkerhetsbältet och greppar tag om min ryggväska. Jag hade lånat Justins röda som han hade i Jazzys lägenhet i Atlanta.
Jag hade gillat Atlanta, men det är inget jämfört med Kanada.
Den friska luften, alla snälla personer, fridfulla vägar och tomma parker.
Justin har redan tagit alla väskor så det ända jag behöver göra är att följa honom.
Vi går snabbt genom flygplatsen så att inte för många ska märka oss men så fort vi kommer ut från säkerhetskontrollerna ser vi paparazzis och galna fans.
Inte lika mycket som i Atlanta men många.
Jag håller huvudet lågt och tar Justins hand. Jag ställer mig närmare honom (om det är möjligt) och känner direkt en trygghet svepa in i mig.
Det går bra. Paparazzisarna var inte så taskiga som i USA. Jag är glad för det. Jag hoppar snabbt in i bilen och snart kör Justin iväg.
Det är nu jag märker att vi inte sagt ett enda ord till varandra sen vi åkte till flygplatsen i Atlanta.
Han hade varit tyst som en mus. Som om han döljde något.
Resten av resan går likadant, knäpptyst. Varje samtalsämne tar slut lika snabbt som en vindpust.
"Vart ska vi" avbryter Justin tystnaden.
"Till Demi" jag tvekar innan jag säger det.
"Ok" svarar han och svänger. Vi kommer till henne på nolltid vilket jag tycker är bra. Det hade varit väldigt pinsamt i bilen.
"Jag hämtar dig sen" säger Justin innan han åker iväg. Jag får inte ens en chans att säga något till honom.
Jag plingar på vid dörren och som jag trott står Demi där.
"Hej Demi! Va...Varför gråter du?" undrar jag förbryllat. När jag säger det brister hon ut i mer gråt.
Vad har hänt nu då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar