More than distance between us - 13

Jag inspekterar Jazzy. Hon har blont hår och är naturligt söt. Hon har nästan ingen make up alls och en svart s-shirt, blå kofta och en mörk blå kjol. Gulligt antar jag
Tiden gick snabbt det är redan kväll. Justin och jag har gått runt i Atlanta. Det var mysigt. Bara han och jag. Jazzy åkte till sin skola.
Hon hade övertalat mig att shoppa med henne imorgon eftersom hon är ledig från skolan och för att Justin ska till någon sak som jag egentligen inte bryr mig om. Men idag sa hon att hon skulle sova över en kompis och skulle komma hem imorgon. Jag har börjat märka att Justin är ganska...vad ska man säga. Han bryr sig verkligen om Jazzy vilket jag tycker är snällt men han är lite för överbeskyddande. "Justin du borde låta henne ha ett eget liv" hade jag sagt försiktigt men han hade bara blivit irriterad. Jazzy hade mest blivit glad när jag kom.
Jazzy liknar inte Justin så mycket, mest Jaxon som borde vara...13 år? Jag har inte koll på sånt. Jag är ingen belieber även fast jag är ihop med Justin.
Visst jag gillar hans musik men jag är inte galen i honom som hans fans.
"Är du hungrig?" undrar Justin och lägger en arm om mina axlar.
"Vrålhungrig" svarar jag med en hand på min mage. Han skrattar och går mot en restaurang.
"Vad är det för restaurang?" frågar jag nyfiket.
"Den bästa i Atlanta och det är billigt också" säger han och jag nickar intresserat.

Maten var perfekt. Jag kan fortfarande känna smaken när jag vaknar. Jag hade beställt en lasagne.
Den hade till och med varit bättre än mammas. Jag minns att innan vi flyttade brukade hon laga lasagne. Det var den bästa jag smakat tills nu.
Jag undrar hur mamma har det.... Men jag försöker inte tänka på det. Hon har svikit mig och jag tänker inte bry mig, tänker jag.
"Upp och hoppa!" hojtar Jazzy och skakar mig som en galning.
"Var är Justin?" undrar jag morgontrött.
"Han har stuckit precis stuckit" berättar Jazzy och fortsätter skaka mig några sekunder till tills hon drar gardinerna åt sidan. Solens strålar lyser starkt. Jag stönar men reser mig upp. Hon slänger ett par kläder till mig och puttar in mig på toan.
"Sätt på dig det där, sen drar vi. Vi äter frukost ute" informerar Jazzy mig och snart hör jag en dörr smäll. Hon är verkligen taggad inför shoppingen, tänker jag och sätter på mig kläderna.
Det är svarta shorts, en big size tröja från obey och ett mustasch halsband.
Perfekt för mina sneakers, funderar jag och kammar mitt hår. Det har blivit krulligt efter att jag tvättat det igår. Det blir mitt hår alltid. Jag låter det därför vara släppt.
Så fort jag kommer ut ser jag Jazzy stå och vänta vid dörren.
"Du verkar verkligen vara glad för att vi ska shoppa" skrattar jag och knyter mina skor.
"Självklart! Pappa, och speciellt Jaxon låter mig aldrig köpa det jag vill.. Och nu när Justin är här" förklarar hon.
"Jaxon?" frågar jag. Hon nickar.
"Japp, han är som Justin. Han låter ingen kille komma nära mig" säger hon och skrattar.
Vi går till Starbucks.
"Vad vill du ha?" undrar hon snällt.
"En latte och en kanelbulle" svarar jag. Hon nickar och går mot kassan. Jag skulle vilja betala men självklart hade hon protesterat.
Vi äter och argumenterar om vad vi ska shoppa. Jag behöver plattång så det står på min lista. Kläder behöver jag inte men vem bryr sig.
Vi promenerar till Gallerian. Ett par paparazzis ser oss snabbt och tar bilder. Men som om jag bryr mig. Man måste väl vänja sig. Vi går in i gallerian.
"Vi går hit" Jazzy armkrokar med mig och vi går till Victoria secret.
"Varför går vi hit?" undrar jag.
"Ingen låter mig gå hit" svarar Jazzy snabbt och går snabbt fram till ett par rosa trosor. Jag skrattar åt hennes beteende men går till henne.
Efter det går vi till en massa andra butiker.
När vi kommer hem igen har jag köpt massa kläder och en plattång. Jag hoppas den är bra som jag tror den kommer vara eftersom den var ganska dyr. Och efter egna erfarenheter så vet jag att det är bra kvalitet om det är dyrt. Oftast.

Justin kommer hem en liten stund efter vi kommit hem. Och med liten stund menar jag 2 timmar.
"Vad har du gjort?" frågar jag med ett rynkat ögonbryn.
"Vart är Jazzy?" undrar han tillbaks.
"I duschen. Svara på min fråga nu Bieber" svarar jag.
"Hängde med Lil Twist och crewet, och?" jag sänker volymen på tvn och tittar på Justin som greppar tag om en öl och dricker. Jag himlar med ögonen.
Jag hatar öl. Tro mig... jag har smakat.
"Jag litar inte på dina 'vänner'" säger jag bekymrat. Han ger mig en blick innan han kommer över och slår sig ner på soffan bredvid mig. Han höjer volymen igen.
"Varför litar du inte på dem? Du har inte ens träffat dem"
"Jag vet inte. Kraschar han inte dina bilar?" undrar jag och han vet att jag har en poäng.
"Hur vet du det?"
"Det finns något som kallas, skvaller. De skriver faktiskt rätt bra saker om mig men dina 'beliebers' gillar absolut inte mig" avslöjar jag.
"Du borde inte läsa skvaller och babe, mina fans överreagerar bara" han kysser mig på kinden. Jag kan inte undvika ett litet leende på mina läppar.
"Vad kollar du på?" undrar Justin för att bryta samtalsämnet om Justin små kompisar.
"Jag vet inte..." inser jag och ger min uppmärksamhet till TVn. Min telefon piper till.
"Vänta" ber jag och tar upp telefonen för att sedan svara. "Selena"
"Hej!!!" jag hör att det är Megan.
"Tja" svarar jag glatt.
"Så, hör att du är i USA... hur kan du inte berätta att du ska vara med i en film" säger hon. Ett leende sprids snabbt på mina läppar.
"Ledsen"
"Ja, det borde du vara. Jag undrade vart du var. Demi berättade till mig" när hon säger Demi stelnar jag till. Jag kommer ihåg vårat bråk.
"Hur mår dom?" frågar jag. Lika bra.
"Bra, Madison har kommit ut från sjukhuset. Hon spenderar mycket tid med sin familj nu men Scarlett har berättat att hon är deppig i skolan. Undrar vad som hänt" rabblar hon upp. Jag vet vad som hänt. Men jag vill inte berätta till Megan som jag gjorde förut. Det här är mitt ansvar inte hennes.
"Ja.. Du då, wassup" byter jag samtalsämne.
"Perfekt. Jag och Logan är jätte glada. Han är världens sötaste"
"Visst, jag måste dra Megan, messar sen"fnissar jag fram.
"Visst, bye sweetheart hälsa Jus" hon avslutar samtalet.
"Vem var det?" undrar Justin ointresserat.
"Megan" svarar jag. Hans blick flyttas mot shopping påsarna.
"Vad har du köpt?" frågar han busigt.

"Har inte du med att göra!" säger jag och rusar mot påsarna men som jag
misstänkte så greppade han tag om dom och höjde kartongerna så att jag inte når.
"Justin!" skriker jag och hoppar som en galning.
Efter några minuter ger han mig påsarna igen
"Tack, och om du måste veta så har jag köpt, en klänning, en topp och ett par accesoarer + ett par extra grejer som är du vet vad"
"Nepp, det vet jag inte visa" svarar han
Jag skakar på huvudet och går in till vårt sovrum. Jag hänger alla mina kläder i garderoben som Jazzy fixat.

Scarletts perspektiv

"Varför så tjurig" försöker jag på. Demi brukar alltid vara pigg och glad. Hon har varit så här de senaste dagarna. Hon rycker bara på axlarna.

"Why so grumpy?"

Jag tar tag om hennes hand så att hon stannar. Jag ger henne en menande blick.
"Kom igen! Du kan berätta" säger jag.
"Vi kommer komma försent" oroar Demi sig och försöker slita sig loss.
"jag bryr mig inte, börja berätta" manar jag på henne.
"Okej... jag och Selena har bråkat igen" avslöjar hon. Jag suckar.
"Varför?"
"För att hon inte sa något om att hon skulle åka iväg till den där jäkla film inspelningen" stönar Demi.
"Ja, och? Det är ju hennes dröm"
"Jag vet, men hon lovade att vara på universitetet med mig. Jag har väntat i typ tusen år och sen sticker hon bara" Demi lyckas slita sig loss och riktar stegen bort men jag hinner ikapp henne.
"Men du visste ju att hon skulle det. Du följde ju med henne till auditionen, eller hur?" hon nickar.
"men jag trodde den där andra tjejen skulle få rollen" mumlar Demi.
"Demi, jag är inget geni men jag tycker att du borde vara där för henne. Hon behöver dig" försöker jag igen.
"Vems sida är du egentligen på!? Hon har ändå Justin fucking Bieber" hon går iväg och jag inser att jag inte kan övertala henne mer. Jag ser henne gå iväg på korridoren i riktning mot rummet hon ska vara vid. Jag biter mig frustrerat i läppen tills jag går iväg mot det rum jag ska vara vid.
Jag är så glad att jag kommit in på mode.