More than distance between us - 9

Demis perspektiv:
 
Jag stönar. Varför har inte Selena kommit än.
Jag ringer upp, tänker jag men som vanligt, inget svar. Ännu ett stön lämnar min strupe. Jag tutar till.
Efter några minuter öppnas dörren. Bakom henne kan jag skymta en gestalt som säger någonting innan dörren stängs. Det var Justin. Det vet jag. Selena ger mig ett leende innan hon hoppar in bredvid mig.
"Vad det tog tid" muttrar jag. "Förlåt. Det var inte meningen, det ska inte hända igen" ursäktar hon sig.
"Okej" svarar jag "Vart ska vi?"
"Här" hon klickar några sekunder på GPsen tills hon fixat vägen.
"Bra" jag trycker på gasen och kör iväg. Bilturen går i tystnad. Vi nynnar och sjunger till ett par låtar på radion som tex, Taylor Swift, fun och Macklemore.
När vi äntligen kommer fram darrar Selena nervöst.
"Du behöver inte vara nervös" lugnar jag henne.
"Jag är inte nervös jag är...pirrig" vi går in i lokalen som nästan är gömd. Det är i en källare. Där finns även en studio som är övergiven.
"Det ser ut som om den fortfarande funkar" funderar jag.
"Jo allt funkar den. Men allt där är gammalt så det är ingen idé tjejer. Men om ni har tid kan ni komma förbi och testa. Det brukade vara en brasiliansk radiostation som lades ner när den som pratar la av. Alla gillade honom med hans frilla och allt" tanten som babblar på bakom oss skrattar till.
"Vem är du?" frågar jag.
"Jag äger lokalen. Har haft den i mer än 10 år. Jag ärvde den." förklarar hon.
"Tack, vi ses sen" säger Selena och vi går därifrån.
"Ja, som om det skulle hända" viskar hon sen. Jag nickar bara. Snart kommer vi fram till ett väntrum där flera ungdomar med manus sitter och övar sina roller.
Selena får en nummerlapp och snart gör hon som alla andra. Fast eftersom det inte finns en stol kvar sitter vi på golvet. Jag drar upp min mobil ur bakfickan och låser upp.
Jag kollar in twitter och ser vad kändisarna skrivit. Till slut ropas Selenas namn upp.
Jag ger henne tummen upp och säger "Jag håller tummarna" hon ger mig ett brett flin.

Mitt hjärta dunkar snabbare för varje sekund. 

"Namn?" frågar kvinnan och kollar ner i sina papper. 

"Selena Marie Gomez" svarar jag som om jag vore en soldat. 

"Roll?" jag är super nervös.

 "The kid" 

"Så, Miss Gomez varför vill just du ha rollen?" du har övat på detta innan Selena, ta dig samman. 

"För att jag älskar att skådespela och att vara med i en film skulle vara en dröm. När jag var 6 visste jag redan att jag ville bli känd som skådespelerska eller sångerska" när jag säger sångerska tittar hon äntligen upp mot mig. 

"Så du sjunger? Visa mig, tack" fan. 

Jag börjar sjunga. De ser bara uttryckslöst på mig medan jag framför min egna låt jag skrivit när jag var sexton. 

När jag är klar applåderar dom. Jag ger dom ett leende och niger. 

"Jag måste säga Miss Gomez att du kan sjunga. 

"Tack" säger jag generat. 

"Men du var inte här för att sjunga. Eller hur?" nu är det mannen bredvid henne som talar. Jag förstår vad han menar. Han vill att jag ska börja. Jag tar några djupa andetag.

 "Jag är redo"
"Bra!" Kvinnan slår ihop sina händer och tar tag om manuset.
Jag lever mig in i rollen och märker inte ens att detta är den viktigaste stunden i mitt liv. I alla fall nu.
När jag är klar ger de mig ett kort med rosa kort.
"Tackar" tackar jag en sista gång innan jag kliver ut genom dörren.
Demi rycker till och ger mig tummen upp. Som en riktig vän gör.
Hon ställer sig upp och borstar bort allt damm som ligger på golvet.
"Vad lång tid det tog.... gick det bra?" jag tänker en stund innan jag svarar. "Jag tror det. De gav mig ett rosa kort" jag håller upp det.
"De flesta här har blå kort" hon kollar runtomkring. "Och vissa har lila" lägger jag till. Bara en annan tjej har rosa. Hon har väldigt ljust blont hår och är betydligt mycket äldre än mig. Hon har starkt rött läppstift och mycket mer smink än jag någonsin använder. Hon måste minst vara tjugofem eller kanske mer.
Snart kommer mannen ut. Jag läser på namnlappen på hans tröja. Det står Jonas.
"Alla som har blått kort kan gå" informerar han. Jag hör klagomål och hummanden när de stapplar iväg efter varann. Mer än hälften går. Vi är bara fyra kvar i rummet. En har en darrande underläpp, en håller nästan på att gråta, jag visar inga känslor och hon den andra tjejen med rosa kort ger alla bitch blickar.
"Ni med lila kort har en minimal chans att bli med. Ni som har rosa kort var bäst. Ni alla ska tävla mot varandra. Ni med lila kort får tävla med varandra först och ni med rosa kort får tävla med varandra. Efter det får vi se. Antingen blir det ett test eller så bestämmer vi direkt." han sväljer.
"Vi möts samma dag nästa vecka. Ni får inte öva eller något. Vi märker det jag lovar. Då blir man diskad" med den meningen klar försvinner han iväg in i rummet igen. Tjejen med darrande underläpp springer därifrån. Den andra tjejen som höll på och gråta brister ut och grinar och tjejen med rosa kort kollar på mig medan hon säger något till hennes bästa vän. Det ända jag hör av det hon säger är:
"Hennes dagar är över"

Hon ger mig en retsam blick. Jag besvarar den genom att ge henne en mordisk blick. Hon himlar med ögonen medan hon släpar sin kompis efter henne när hon går,
"Ska vi också gå Demi?" undrar jag och armkrokar henne.
"Vårt jobb är klart så varför inte?" jag fnissar till och vi går bestämt iväg. Jag hör gråt i bakgrunden men reagerar inte. Hon är typ bara femton ärligt. Hon är inte redo än.
Rollen är ju en modig men ändå ganska känslomässigt svag badgirl. Vilket den blonda tjejen kan spela. I alla fall badass saken men enligt mig verkar hon inte vara känslomässig på något sätt.
Jag fokuserar på hur hon såg ut. Vanliga boots med nitar, jeans med hål, svart skärp. tunt linne, lösnaglar, chica smycken och rufsigt hår. Säkert såna tjejer som Justin skulle gilla. Bara att hon är för gammal för honom. Hon är typ 25+ och han nitton. Come on. Jag är bara en månad yngre än Justin.
Han fyller år första mars och jag femtonde maj.
Jag skjuter bort mina tankar åt sidan och hoppar in i bilen.
Jag tar upp min telefon och sänker radion.
"Varför gjorde du så?"
"Vilken låt?" jag höjer mobilen. Hon fnittrar till.
"Justin Timberlake!" hojtar hon glatt. Hon vet att jag gillar Justin Timberlake.
"Men du gillar honom inte ju" tvekar jag.
"Vem bryr sig, jag kan texten till mirrors, spela den nu!" jag skrattar.
"Okej. Här kommer den" jag sätter in den i min mini högtalare och tar på högsta volym.

"Tack för skjutsen" tackar jag och kliver ur.
"Inga problem, ses" hon kör iväg utan att jag hunnit svara.
Jag låser upp dörren och öppnar den snabbt och låser dörren igen.
Jag ser att Justin är hemma eftersom hans vanliga supras står framför mig. Jag hänger jackan på kroken och knyter upp mina skor. Efter det tar jag min mobil ur väskan. Batteriet har tagit slut.
Fuck. Jag kopplar in laddaren och stänger av den. Jag får se Justin prata i telefon.
"Okej, Kenny. Hejdå" han lägger på.
"Det verkar som om vi ska till Atlanta nästa vecka på Söndag" säger han.
"Va?" utbrister jag.
"Men jag kan inte bara sticka" protesterar jag.
"Jo, du får betalt att vara min flickvän och då får du hänga med mig." svarar han trotsigt.
"Men jag känner ingen där" jag lägger armarna i kors.
"Jag känner 3 tjejer där. Du kommer gilla dom. Dom är tjejiga, gillar att festa, gillar att shoppa och att möta nya personer." berättar han. Jag suckar.
"Visst men jag måste först göra resten av auditionerna" förklarar jag. Han rynkar ett ögonbryn.
"Jag trodde du gjorde det idag"
"Jag orkar inte förklara" svarar jag trött.
"Vad heter de där 3 tjejerna?" undrar jag som om jag inte bryr mig.
"Jessica, April och Nicole" säger han.
"Ok" jag suckar hopplöst.
"Ey, varför så ledsen?" han omfamnar mig.
"Jag orkar bara inte resa iväg igen" klagar jag och besvarar kramen genom att luta mitt huvud mot hans axel.
När jag kommer ur hans famn kysser han mig på pannan. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte ville ha mer. Jag vet inte varför men det känns som om jag är den enda personen i världen vid hans berörning.
Men det är väl så han gör antar jag. Men ärligt talat tror jag att jag älskar honom..... fuck!