Måndag (16:36)
"Hur mår hon?" frågar jag igen.
Pappa svarar.
"Vi vet inte än..bara att hon plötsligt stannade till och föll ihop." jag blir snabbt tårögd. Jag vet vad som hände, hon fick ett astma anfall.
"Var hon med Cece?" frågar jag.
"Nej, hon var med sina kompisar och spelade fotboll." svarar pappa lugnt. Hur kunde han vara lugn? När ens dotter ligger några meter ifrån honom i koma?
Snart kommer en stressad doktor in.
"Doktor Jacob" hälsar han och skakar hand med oss. Precis när han ska börja prata kommer Cece in med högklackat och festliga kläder.
"Som jag sa så har hon fått ett astma attack" avslöjar han och Cece drar efter andan. Jag himlar med ögonen åt henne.
Jag hade rätt. Hon hade säkert glömt saken hemma och sen låtsats som ingenting så att ingen skulle behöva oroa sig. Madison är sån.
"Jag behöver sticka iväg till en annan patient men om ni undrar något så kan ni gå till kvinnan vid repsetitonen. Hon kan kanske hjälpa" informerar han oss innan han smiter iväg.
Jag går fram till Madison och kollar på hennes orörliga kropp. Det enda som rörde sig var lungorna som andades.
Hon såg så fridfull ut men ändå så livlös.
"Om du hör det här Madison så snälla vakna... Jag ber dig" viskar jag lågt i hennes öra och 2 tårar faller nerför min kind. Jag torkar bort tårarna som håller på att komma och tar Madisons hand.
"Du borde åka hem" försöker mamma en sista gång.
"Nej, jag går när det är rätt tid. Jag kan vänta hela natten men jag lämnar henne inte tills hon öppnar ögonen" envisas jag och mamma rycker hopplöst på axlarna innan hon går ut med Cece och pappa hack i häl.
När jag vaknar är det tidigt på morgonen. Men tillräckligt sent för att jag inte ska försöka somna om.
Jag kollar på Madison. Hur kan en sådan här sak hända till någon som är så oskyldig?
Någon rycker i min axel. Bredvid mig står doktorn.
"Det är bättre om ni går Miss Lovato" säger han med ett kallt leende.
"Varför?" undrar jag oroligt och sneglar på Madison som fortfarande ligger i samma ställning.
"Vi ska göra några undersökningar. Du kan sätta dig på en av stolarna utanför." svarar han och det låter som en order så jag gör som han säger. Jag nickar kort och kollar en sista gång på Madison innan jag stänger igen dörren med en smäll. Det var inte meningen. Några sjuksköterskor blänger på mig och jag sätter mig generat på stolen bredvid mig och fiskar upp mobilen. Jag spelar lite Angry Birds i väntan på att doktorn ska komma ut.
Jag öppnar dörren med ett ryck. Kastar mina saker på bordet innan jag loggar in på datan. Auditions för en ny film?
"Det här måste jag kolla" tänker jag högt och märker inte ens att Justin kommer upp bakom mig.
Med sina mjukisbyxor, toppless och med en handduk liggandes på axeln samt hans fuktiga hår som inte är fixat. Han har alltså duschat.
"Vad ska du kolla?" upprepar han igen och min blick hamnar på datorn igen.
"Jag ska bara gå på en audition kanske. Till en ny film...the getaway tror jag den heter eller nått" jag rycker på axlarna och börjar söka på the getaway. Några resultat kommer upp. Jag skrollar ner och där hittar jag det.
Jag klickar på hemsidan. Justin suckar tyst innan jag går till sovrummet som han antagligen var innan. Jag orkar inte bry mig så istället läser jag på om manuset. Såklart står inte hela manuset men bara en liten snutt om karaktären jag skulle spela som heter... The kid. Jag fnissar till. Vilket namn.
Jag kollar på vart studion vi ska spela in är. I Atlanta? Min haka faller mot marken.
Men auditionerna kommer åka runt till bla. Kanada, USA, Nordamerika.
Inte så många länder = bra, tänker jag eftersom jag inte får så mycket konkurrens.
Jag kollar på datumet. Gud! Bara om några dagar. Varför sa inte Megan det här för ungefär en vecka sedan?
Jag memorerar manuset så bra jag kan innan jag loggar in på mejlen.
Inget nytt. Woow en chock, tänker jag ironiskt. Jag tar en bild på mig via dator kameran och lägger in den på instagram. Jag skriver: new movie? Atlanta, here I come!!
Jag lägger snabbt upp den.
Jag går in till köket där jag möter Justin.
"Jag är dödshungrig" klagar jag i hopp om att Justin ska ge mig nått. Men jag förväntar mig självklart inte att han skulle göra det så som hans senaste historia ser ut.
"ta något då" muttrar han bara med sin blick på Ipaden. Jag suckar medan jag öppnar kylskåpet. Mjölk, Sprite, öl, mackor och smör. Jag skakar huvudet.
"Det finns inget att äta" informerar jag och drar upp mobilen ur fickan.
"Vad gör du?" Justin bryter blicken från Ipaden och tittar på mig.
"Jag ringer till ett ställe som säljer sushi" svarar jag innan jag vänder mig om och sätter mig på en av barstolarna vid det avlånga bordet vi brukar sitta och äta frukost vid.
"Hallå, Ming Li vad får det lov att beställa?" jag känner igen rösten. "Hejsan Yjoshi!" hälsar jag glatt.
"Gomes!" jag skrattar åt hans uttal. "Det gamla vanliga? Kyckling, med ris och sötsur sås? Och jag slänger på lite gratis fanta exotic" säger han vänligt.
"Ja, det blir det till mig, Vad vill du ha Justin" jag sätter telefonen vid bröstet så att Yjoshi inte skulle höra. "Sushi" svarar Justin. "Och sushi" fortsätter jag.
"Vem är Justin?" frågar Yjoshi nyfiket. "Du vet, The Biebs" jag fnittrar nervöst.
"Ja, just det. Min dotter var en sån där belieber förut men efter allt festande och tatueringar så blev hon hans fan mindre och mindre. Hon ber fortfarande att han ska få lite vett i den där skallen. Min dotter lyssnar inte ens på hans musik längre. Är ni ihop?" undrar han. Det kanske är därför Justin blir mindre och mindre känd.
"Ja, det kan man säga"
"Du kanske får in lite vett i den där unga skallen" skrockar han fram. Jag skrattar till för att inte verka oartig.
"Men var försiktig. Man vet aldrig vad den där killen kan göra" varnar han mig innan jag säger hejdå.
Det var verkligen ett skumt samtal.
Det plingar till på dörren. Både jag och Justin sitter i soffan och kollar på en trist film. Mest babbel enligt mig.
"Jag öppnar" jag ställer mig upp och traskar iväg mot hallen samt låser upp dörren. Där står en japansk kille med en vit/genomskinlig påse i handen. Och samma uniform.
Jag hade fått en keps men den är hemma i London. Vilket inte längre är mitt hem. Jag borde ringa mamma även fast jag inte vill. Jag skriver under ett papper och betalar innan jag går in med maten i handen.
"Maten är här!" ropar jag innan jag hugger in. Åh vad jag längtat.
Jag sover i underkläder och Justins slappa tröja. Jag älskar den så mycket att jag nästan ville ta med mig den ut. Jag gäspar trött och kryper under täcket bredvid Justin. Förut ramlade jag nästan ur sängen eftersom jag sov så nära kanten men nu kurar jag ihop mig bredvid honom och använder hans bröst som kudde.
"SELENA!" skriker Scarlett och rusar fram till mig.
"Scarlett!?"
"Är du beredd för frågan?" undrar Scarlett och vickar på sitt ena ögonbryn.
"Visst, kör på" säger jag och rättar till min neon rosa blus.
"Innan du gick och la dig igår kväll. Vad tänkte du på?" intervjuar hon mig. Jag funderar en stund.
"På Justin antar jag" svarar jag ärligt.
"Och när du vaknade?" jag möter hennes blick innan jag tveksamt svarar.
"På........Jus..Justin.."
"Jo... Du är helt förälskad i honom" ett litet leende letas upp på hennes läppar. Jag ska precis säga emot innan hon avbryter mig.
"Och där kommer Nathan"
"Va!?" jag kollar bakåt.
Där står han. Med samma breda flin på läpparna. Damn it, tänker jag och kollar snabbt i marken tills han står rakt framför mig.
"Hej Selena!" han ger mig en kram som jag besvarar stelt,
"Selena, har det hänt något?" frågar han och försöker få min ögonkontakt.
"Jag mår bra, ska snart börja min lektion. Hejdå Nathan" jag greppar tag om min väska.
"Vi ses" svarar han. Jag ger honom ett tillgjort leende innan jag vänder på klacken med Scarlett bakom mig.
"Ja, det var pinsamt" pustar hon ut.
"För mig ja" svarar jag. "Jag kan inte vara kär i Justin... Det går inte. Så fort han blir tillräckligt känd måste vi göra slut. Alla kommer att tro det var jag."
"Så som hans fans växer nu kommer det bara dröja några månader tills han blir kändare" mumlar Scarlett. "Du får helt enkelt försöka glömma bort honom" hon rycker på axlarna som om det inte var något.
"Men om jag inte kan" svarar jag och stannar till.
"Ja, då har du ett problem" vi får ögonkontakt.
"Vadå för problem?" jag vänder mitt huvud och får se en nyfiken Demi stå bredvid oss.
"Inget" säger jag snabbt. Kanske för snabbt. Hon kollar bekymrat på mig.
"Okeej" Sccarlett brister ut och kramar om henne.
"Hur går det med Madison?" undrar jag efter att Scarlett gått iväg för att flörta med någon kille.
"Bättre, läkarna tror att hon kommer vakna när som helst. Kanske om några dagar eller så" berättar hon.
"Det är fantastiskt Demi!" jag är glad för hennes skull.
"Jag vet.. Hur mår Justin?" varför frågar Demi det?
"Bra, jag tror att han är på ett möte för hans nya parfym eller något" rabblar jag upp.
"Jag gillar ditt halsband" säger hon säkert för att bryta den stela tystnaden mellan oss.
"Tack så mycket. Jag fick den av en vän när vi var på en skolresa i London"
"vet du vad?" kommer jag på.
"Vad?" hon kollar nyfiket på mig.
"Jag kommer göra en audition till en ny film som heter The Getaway!" avslöjar jag exalterat.
"Gooosh! Ethan Hawke är ju med i den filmen!" tjuter hon glatt.
"Är han?" undrar jag chockat.
"Japp. Visste du inte det?" jag ruskar på huvudet.
"Hur visste du det. Auditionerna är typ hemliga"
"Pappas kompis jobbar på den filmen. Pappa frågade mig om jag ville vara med men jag vill ju helst satsa på musiken nu. Därför berättade jag det för Megan. Hon känner ju många som kanske vill vara med" babblar hon i ett svep.
"Varför berättade du inget för mig!" jag gör en gest.
"Jag försökte ringa dig men du var upptagen" jag pratade säkert med Nathan. Han hade ringt mig. Jag hade försökt avsluta samtalsämnena hela tiden men han fortsatte bara prata så jag hade ingen chans att säga hejdå och lägga på.
"Aja, ska jag följa med på auditionen. Jag kan bli din lilla side kick!" hon ger mig en liten knuff med höften när hon säger kick.
"Visst varför inte" skrattar jag fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar