More than distance between us - 7

Jag öppnar ögonen. Precis som förut så ligger jag i Justins trygga famn. Jag vill inte gå därifrån men jag vet att jag är tvungen. Jag måste ju gå till universitetet.

Jag är glad att både jag och Demi valde musik och skådespeleri. Men jag vet att jag gillar att skådespela mest och hon gillar musiken mest. 

När jag väl kliver in i badrummet duschar jag snabbt och sätter på lite mascara och läppglans för att sedan dra på mina kläder. Jag tar på mig rena underkläder samt slitna shorts och en pösig tröja som jag låter vara slarvigt instoppad. Jag hör en gäspning från sovrummet. Vilket betyder att Justin precis vaknat. Jag ber en snabb bön att det inte kommer bli så pinsamt eftersom jag vet vad som hände igår. 

Efter att Nathan kommit hade Justin gett både mig och Nathan mördande blickar. 

Egentligen gjorde aldrig Nathan och jag slut. Men när jag flyttade så trodde jag att jag skulle bli tillsammans med honom igen när jag kom tillbaks. Men ärligt talat när jag såg honom var det som när jag träffade Megan och Scarlett. Han är som min bästa vän. Jag hoppas i alla fall att han tycker så också.

Jag märker att jag kammat mitt hår medan jag funderat. När det är tillräckligt mjukt och borstat så låter jag det ligga som det är. 

När jag kommer ut ur badrummet ser jag ingen Justin. Men jag ser en lapp på sängen. 

Gick iväg, har fått reda på datumen för min turné. Kommer senare. 

PS: håll dig borta från den där Nathan. Jag fucking litar inte ett dugg på honom. 

/ J

Jag himlar trött när jag läser den sista meningen. Nathan är som en ängel som kommit från ingenstans. 

Jag tar min väska och kollar på klockan. Jag börjar klockan 10 och nu är den kvart i. 

Gott om tid, tänker jag beslutsamt och går ut genom ytterdörren. Det här skulle bli perfekt. 

"Seeeel!" utbrister Demi glatt när vi nästan krockar när vi ska gå in i byggnaden. 

"Deeeeeemi!" härmar jag henne. Hon räcker ut tungan.

 "Är du taggad?" undrar hon nyfiket. 

"Taggad? Nej, jag orkar inte skola mer" muttrar jag. Hon fnittrar roat åt mig. Snart hör vi ett glädjetjut och vi båda kan gissa vem det är.

"Hej Scarlett!" hälsar jag med glad röst.

"Tja, jag älskar vårt nya universitet. Och vet ni det finns massor av snygga killar här" hon vickar på sina välplockade ögonbryn.
"Jaså har du redan kollat in skolan? Vi kom för några minuter sen" skrattar jag fram.
"Va?! Är ni galna eller? Man måste ju kolla runt" säger hon innan hon fortsätter. "Kom jag visar er runt!" och så armkrokar hon med oss innan vi småspringer iväg.

När jag går hem har jag ont i huvudet. Det hade varit kul att skådespela och sjunga men efter lunchen hade huvudvärksattacken kommit smygande. Jag är orolig att Nathan fortfarande gillar mig. Jag menar när vi hade en rast besökte han mig och vad jag tror försökte flörta. Jag menar visst han är snygg och så men det var länge sen och..saker har förändrats. Speciellt nu när jag är med Justin.
Desto mer jag tänker blir huvudvärken sämre. Istället skakar jag bort tankarna och kommer snart hem. Eller hem och hem, det är Justins hus men who cares?
När jag kommer in märker jag snabbt att Justin inte är hemma. Det gör mig både lättad men ändå lite ensamt är det.
Jag går in till ett av Justins kök och tar en vattenflaska. När jag var liten hjälpte alltid vatten eller en cola mig när jag hade huvudvärk. Jag väljer istället vatten nu. Men det hjälper inte.
Jag suckar besviket innan jag travar iväg in till vardagsrummet och sätter på TVn vampire diaries.
Jag kollar klart på programmet men oturligtvis tar den slut snabbt.
Jag zappar bland kanalerna men inget är värt att kolla på. Istället fiskar jag upp min telefon och kollar inkorgen.
Scarlett.
GOOOOOOSH! Dying here! Kolla på den här länken:
https//hollywoodlife.com/justin+bieber+and+selena+gomez
Jag flinar roat när jag ser länken men klickar in på den. Jag ser de rätt gamla bilderna på Justin och mig i parken och sedan en enorm text. För mig som har huvudvärk. Men Scarlett skulle väl inte göra en stor grej om någonting som inte ens var stort? Jag läser. Det mesta handlar om allt fejk om hur otroligt förälskad jag är i honom och blablabla. Sedan fastnar jag på en mening.
And now they is voted as the cutest celeb couple after Kristen Stewart and Robert Pattison. 
Woow redan, tänker jag förbryllat. Jag kollar på galleriet och ser en bild jag inte sett förut. Justin och mig på stranden hand i hand. Det ser faktiskt ut som om vi är kära och jag önskar att han är här. Och jag är i hans famn. Sluta Selena, du gillar inte honom!

 

Jag hatar att se Selena och Justin ihop. Jag vet inte varför men avundsjukan kokar inom mig. Det känns till och med som om Selena gillar honom och jag vet att Justin gillar henne. På sättet han kollar på henne. Jag vill inte bli svartsjuk på min bästa vän men jag gillar verkligen inte dom tillsammans. 

Jag tänker aldrig bli ihop med Justin igen., inte ens om han frågar....tror jag. 

Efter att han utnyttjade mig. Han kunde bara ha frågat om det. Jag skulle ha sagt ja i alla fall. 

Allt hade varit så perfekt när vi möttes. Typ för en månad sedan. Jag planerade allt kul jag skulle göra med Selena bland annat åka till tivoli och sådana saker bara bästisar gör. Sen hände det som bara brukar hända i filmer. Jag sprang och hade bråttom hem från Megan och jag sprang rakt in i honom så att alla mina saker hamnade på marken. Som en gentleman tog Justin upp sakerna åt mig men allt var säkert bara skådespel. Jag skjuter bort tankarna och fokuserar på boken framför mig. Jag hade bara tänkt på Justin och Selena att jag inte märkt att jag läst. Jag drar ena handen genom mitt svättiga hår. Jag fattar inte varför jag sprang hem när jag kunde gå. Fast ja, det skulle ju börja regna.

Jag kollar ut genom fönstret. Torrt överallt. Antar att inte väderapporterna inte alltid har rätt.
Jag lägger undan boken när jag inser att jag inte kan fokusera på boken. Jag har inte lärt mig ett skit.
Jag fuktar mina läppar frustrerat innan jag går till köket och tar en bit rabarberpaj.
Jag ska precis sätta mig i soffan och slå på radion när min mobil vibrerar i fickan. Mamma.
"Hej mamma!" hälsar jag och försöker låta uppmuntrad vilket jag inte är. Jag vill bara svepa filten runt om mig och vila resten av dagen.
"Hej gumman" hon låter stressad, ledsen, deprimerad och trött på samma gång.
"Mamma, har det hänt något?" oroar jag mig och stelnar till.
"Jo, sweetpie.." sweetpie? Mamma kallade mig inte det tills jag var tolv. Okej, nu är jag verkligen nyfiken men mest orolig.
"Det handlar om din syster" jag skakar på huvudet. "Vad har hänt?" undrar jag och förbereder mig för det värsta.
"Sweetie, hon är på sjukhuset" Nej, inte Madison.
"Ska jag komma?" frågar jag och är redo att springa till dörren.
"Om du vill men hon ligger i koma" Jag hör att mammas röst börjar bli svagare och svagare och nu håller den knappt.
"Okej, jag kommer direkt" svarar jag fort innan jag tar mina saker och rusar ut.

"Madison Lovato" säger jag till damen bakom luckan vid sjukhuset.
"Är du familjemedlem?" svarar hon med skarp ton.
"Japp" säger jag och rättar till mitt hår. "Ditt namn?" äntligen kollar hon öga mot öga på mig.
"Demi Lovato"
"Okej, gå rakt fram i högra korridoren och gå in i tredje vänstra" hon nickar mot den högra korridoren. Jag tackar men inte särskilt trevligt eftersom hon inte var det mot mig. Jag gör som hon säger och tar ett djupt andetag innan jag drar ner handtaget. Min blick faller på mamma som snyftar i pappas famn. Min blick glider sedan till sängen där jag ser Madison ligga. Jag stänger dörren bakom mig och går fram till mamma och pappa.
"Hur mår hon?"

 

Jag klickar av samtalet och ber en snabb bön. 

"Vad ville hon då?" undrar Justin och låser sin mobil.
"Jag ringde.  Hennes syster ligger på sjukhus" säger jag. Jag kommer ihåg Madison. Hon var ungefär 3 när jag flyttade till London. Hon bor med Demis storasyster ibland men mest med hennes föräldrar.
Jag älskade den ungen. Så mycket spring i benen. Hon kunde knappt sitta still en sekund vilket ledde till mycket fall och gråt. Justin sträcker ut sina armar. Jag besvarar kramen och sätter mig i hans famn. Det känns bättre direkt. Han smeker mitt hår. Justin har verkligen varit vänlig mot mig på sistonde men jag är inte helt säker på honom. Jag menar jag tänker inte falla i hans fälla som Demi gjorde.
"Vill du prata om det?" viskar han. Jag ruskar på huvudet. Han nickar förstående och lutar sin panna mot mitt huvud. Jag hade till och med skypat med Demi och Madison precis när jag flyttat.
Hur många år måste hon va nu...11?
Efter vad som kändes en kvart av tystnad bröt Justin den.
"Är du hungrig?" jag kände efter.
"Lite antar jag" svarar jag och hoppar ur hans famn. Han ställer sig upp och går in i köket. Varför är han så jävla snäll? Det skrämmer mig. Jag får en rysning innan jag lutar mig tillbaka igen.
Snart kommer Justin med en ben och Jerry samt varm choklad. Han tar till sig själv.
"Tack så mycket" jag ger honom ett leende innan han sätter sig ner bredvid mig.

Jag försöker hålla ögonen öppna men kan bara inte.
"Sel?" mumlar Justin och rycker mig lite i armbågen. Jag svarar inte.
"Aja" säger han bara. Jag hör hur han reser sig och några sekunder efter han gått känner jag hur en kall vätska träffar mitt skinn. Jag spärrar upp ögonen och flyger upp. Jag skriker till.
Snart ser jag Justin kolla roat på mig medan han håller i en kanna vatten.
"Du ska få!!!!!" hojtar jag högt innan jag har blomvasen och tar bort blommorna. Jag stannar till och hotar honom.
"Du vågar inte" flinar han bara.
"Jaså kolla här" jag häller allt vatten på honom innan jag springer iväg. När jag kommer till hallen kollar jag bakåt och inser att han är tätt bakom mig. Snart känner jag det kalla vattnet nudda min rygg och som en blixt springer jag snabbare. Men jag snubblar och faller ner på golvet.
"Du skulle bara våga" hotar jag honom men snart känner jag för tredje gången vattnet och nu känner jag att allt vatten hamnar på mig. Jag tjuter till. Jag ger honom en argsint blick innan jag reser mig upp och springer in på toaletten. Men jag har en plan. Jag låser inte dörren och kollar mig själv i spegeln. Perfekt tillfälle att öva på skådespelet. Jag tänker på något sorgligt vilket inte är så svårt om man vet hur mitt liv är. Jag tränger ut mina tårar och låtsas börja gråta.

Jag ser i spegeln hur Justin avbryter sitt fåniga fnissande.
"Vad är det" han kommer närmare, Jag slår på vattnet och skvätter lite på hans hår. '
"Nu är vi kvitt!" skrattar jag och torkar mina fejk tårar.
Han skakar bara på huvudet och ger mig ett snabbt leende som försvinner lika snabbt det uppstod.

Jag möter Scarlett på väg till skolan.
"Vart är Demi? Ska inte du gå med henne?" frågar hon.
"Hon är med sin syster" svarar jag och hon nickar bara.
"Vad gjorde du igår då?" undrar hon istället för att byta samtalsämnet.
"Inget speciellt förutom att ha vattenkrig" skrattar jag roat fram och kollar ner i marken.
"Va? Med Justin!?" hon kollar på mig. Varför sa du det Selena? Jag biter mig i läppen.
"Japp" säger jag enkelt.
"Du håller väl inte på att bli kär i honom va?" oroar hon sig och jag tvingas möta hennes blick. Hennes blick är allvarlig.
"Jag vet inte" svarar jag ärligt. "Han har varit så trevlig och det verkar som om han är en helt annan kille men jag är rädd att han lurar mig på samma sätt som Demi"
Hon nickar men säger inget så jag fortsätter. "Jag tror att jag börjar gilla honom mer och mer."
Hon ger mig ett brett leende så att man ser hennes kritvita tänder.
"Sååå sööött! Förbjuden kärlek... Ni är som Romeo och Julia" hon slår ihop händerna dramatiskt.
Jag skrattar roat.
"Men jag får inte älska honom. Jag menar, avtalet går ut tills han blivit känd och jag tror han börjar bli det" hennes leende försvinner.
"Okej gör det här testet. Jag ska fråga dig en fråga imorgon. Om du svarar "på justin" så är du kär i honom"
"Okej, men det får då funka. Jag står inte ut."